Kort och gott

Jag gillar inte snö.

Jag stannar inne idag.

Logiskt.

Januari swischar förbi...

... och jag är trött så att jag grinar. Dessutom har jag en ny dator. Den är ovillig i tangentbordet. Liksom. Jag kommer åt något och hoppar i texten. Ska fråga supporten om hjälp. En vanesak säkert. Allt är en fråga om inställning? Just nu äger jag varken på bridge eller på siffrorna. Men om en vecka har det varit revision och jag ska supa. Två cider minst.

I en bubbla

Jobbar och spelar kort.

Spelar kort och jobbar.

Kanske får man inte skryta, men just nu äger jag på bägge.

Då spelar det ingen roll om man svarar att 180 sekunder är två minuter under "Vem vet mest". Det torde vara ovanligt snabba sekunder?

Fredag

Bästa dagen. Min förhoppning är att jag ska leverera siffror till höger och vänster idag, för att kunna andas litet lättare och bättre nästa vecka.

Fredagsöl säger många. Fredagscola säger jag.

Förra veckan stod det Diva på den jag fick på jobblunchen.

Men den här delar jag med mig själv. Obviously. Fådd av Jernis.

Skål!

Fick ett mail från min man

Sånt jag tänker

Att jag ska ha bättre koll på vädret. 

Hur det går? Så där.

Står i snöstorm och väntar på bussen. Ingen mössa eller vantar. Vuxenpoäng - minus 42.

Om jag hade haft Instagram

Söndagens bilder:

1: Brunchbricka med en IKEA-logga.
2: Vas med tulpaner.
3: Gokaffe.
4: Datorbridge.
5: Nyfixat vardagsrum/kök med fräscha gardiner och kuddfodral.

En standard-insta helt enkelt.

Kan inte se någon annan förklaring

About Alice skriver om hur hon har fått visa leg på systemet. Kul för henne.

Många som berättar om det i min närhet. Får visa leg till höger och vänster.

Själv får jag ALDRIG visa leg. Kan det vara så att de ljuger? Alla andra?

Först tänkte jag att det naturligtvis är så att jag ser ganska gammal ut. Eller i alla fall inte bättre än tio år yngre.

Men så kom jag på att jag aldrig går på systemet.

Annars hade de så klart frågat.

Ni kanske tycker att min blogg handlar mycket om kakor och godis?

Varav hjärtat är fullt talar munnen.

Det fanns en tid då min blogg handlade om Esset.

Det är aldrig för sent...

... för julgodis.

En skum tomte?

Närmar mig...

... med stormsteg 50-årsdagen. Eller mitt närmande går väl inte snabbare än någon annans som inte har passerat strecket. Har liksom förstått det här med hastighet. Typ.

Med närmandet följer förändringar. Tänker på rynkor. Just nu.

De tenderar att dyka upp på de smalaste ställena, så att säga. Logiskt nog alltså inte lika mycket rynkor på exempelvis magen. I mitt fall. Detta trots tidigare barnafödande.

Om man nu måste välja mellan rynkor och, ska vi kalla det "inte rynkor", kanske det inte gör så mycket om man äter syltkakorna? Litet som att ändå ha kakan kvar?

Deal?

Jag till Esset: Ska vi inte ta med alla syltkakorna till jobben?
Esset: Du får ta till ditt jobb!
Jag: Skäms du över våra kakor?
Esset: Nej, jag tycker de är goda. Jättegoda faktiskt.
Jag: Okej, då får de bo kvar hemma.

Så råkade vi behöva äta några. Det är ju ändå måndag.

GuldSyltkant på vardagen.

Det finns en del fördelar med att vara gift

Man ser på "Sons of Anarchy" och det är mycket våld och eländes elände. Alla önskar sig ett annat liv och ska "bara fixa några grejer först".

Man tänker att man aldrig skulle byta. Fast de är jävligt smala och snygga. Brudarna. The "old ladies"!

Man tänker att man borde kunna ändra på allt. Bara att ta tag i sitt liv.

Gå ned litet i vikt alltså.

När jävligt jobbiga januari...

... hittills handlat om noll träningspass utan är fullt av annat som kvalar in under rubriken blir det inte mycket hänga här. Men nu. Dags för helg. Välkommet.

Och eftersom det bakades syltkakor innan jul kan det meddelas att det finns sådana i Järvastaden. Ifall ni vill komma över och fika, menar jag. Goda är dom. Kakorna.

Det är många som har hört av sig till mig...

... och undrat om jag är död. (Många = 2)

Det är jag inte.

Esset hade kanske varit den tredje som brydde sig om mig, men han är ganska säker på att jag verkligen lever.

"Men du skriver ju inget!"

Aha. Bara för att jag inte bloggar eller facebookar och definitivt har lämnat det där torra stället Svensk Bridges Anslagstavla åt sitt öde tror ni inte att jag skriver längre.

FYI:

Jag skriver till IT-avdelningens helpdesk. Många mail blir det. Ska samla ihop de senaste veckornas och publicera i bokform.

Titel? Döden kommer till Sumpan.