Bloggen blev mitt liv...

Det ramlar in en hel del löst folk här på bloggen, massor nya läsare hittar hit och någon/några tycker det är en rolig blogg. Men let's face it. Mycket som skrivs här är trams. En del är till och med kvalificerat trams. Spader tycker om att roa. Någon/några läsare anser att Spader skriver odrägligt dravel. YUP! Visst skriver man för sina läsare men också för sig själv. Om ingen kommer hit och läser så är det ju absolut inte kul.

Mats Nilsland skrev i Bridgesnack att "En blogg är inte en bok utan en text som man kan och bör reagera på." Spader håller med. Inlägget är skitroligt och handlar om bridge på ett mycket underhållande sätt. Esset tyckte att man såg hur Spader ofta redan följde Mats råd om budgivning "...Bjud inte det vanliga budet, det självklara, utan något annat.... Om din partner klagar och säger att han har svårt för att läsa din hand när du bjuder som en galning eller passar ner en öppningshand kan du svara: Jag ser själv vad jag har, eller något liknande..." Esset tycker att Spader ofta bjuder som en galning...

Men Spader skriver inte bara om roliga saker. För de nytillkomna bridgespelande läsarna så kan det vara bra att veta att bloggen så gott som aldrig handlar om själva bridgen. Den handlar om Spaders liv. Och barnens. Och numera Essets. I bloggen finns spåren efter den älskade Henrik som dog också. En stor sorg som Spader fortfarande bearbetar samtidigt som hon är "den käraste en del vet"!

När Spader måste vara hemma och vila startar alla hjärnspöken att rumstera om i den inre kompassen. Spader oroar sig för framtiden... och för hur det går på jobbet när hon inte är där... och tror samtidigt inte att hon kommer att få något jobb i huvudstaden... kanske kommer Esset att sluta älska henne snart... och för döden oroar hon sig - barnens, mammas och Essets... är hon inte inbillningssjuk egentligen... arbetsskygg... och orden tar slut.

Våren 2007 när allt hade varit som svartast, men man ändå såg att det fanns en ljusning, startades Spader Madames blogg. Det bästa som jag har gjort. Efter barnen då. Jag-formen används bara i de allvarliga inläggen numera och det här är kanske ett sådant?

Eftersom Esset vet hur knasigt det kan bli när Spader är sjuk och eländig så har han ringt och förmedlat att han dyker upp i Huset vid Älven redan i kväll. Så Spader sitter här i godan ro och dricker kaffe... och hostar litet... och försöker krya på sig... och så... och orden har hittat tillbaka.

Just ja, om du är en ny läsare som inte vill, vågar eller kan kommentera så ska du veta att du är välkommen ändå.