2017

Året då jag fyllde femtio år. Året då jag tog ytterligare jobbkliv och gjorde många aktiva val. Femtioåringar gör sånt. Tyvärr verkar det där med att blogga inte vara så aktivt. 

Valde litet mer kontakt med min bror, mindre storlek av mig själv och att inte spara semesterdagar.

Äldste sonen flyttade tillfälligt hem, Junior började gymnasiet (!) och Esset spelade VM i bridge i seniorklassen (!). 

Vi spelade bridge. Massor med bridge. Umgicks med vänner. Hälsade på i Lilla byn två gånger! Var 2017 någonsin tråkigt? Nej, verkligen inte.

Kanske är det därför som jag uppehåller mig mer i den verkliga världen än i bloggosfären eller på facebook. Eller så beror det på något annat.

Önskar er alla ett glimrande 2018!

Efter att idag ha sett...

... "Nötknäpparen" har en insikt kommit om att jag även kommer ha överseende med Super Mario.

"Jag vet...

...att jag inte varit så lätt att leva med. Också jag har dar, då allt blir fel."

Ibland är livet litet krångligt. Då är det tur att man har sitt jobb. Där kan man borra ned sig i konsekvensanalyser, interimsbokningar och lagermedelvärden. Tiden bara flyger iväg.

Och vet ni. Gubbar är jävligt dryga ibland. Den ende gubbe som jag, eventuellt, kommer att ha överseende med nu under resten av december är en eller annan jävla tomtegubbe. Om han låter bli att slå i glasen och försöka göra sig lustiger. 

FYI, du är inte rolig!