Gnuggar ögonen

Vaknar till en ny dag. Kaffet puttrar i köket och Spader Madame har sovit urdåligt inatt liksom förra natten. Fullmåne? Idag ska förmiddagen ägnas åt håret och ögonen. Salongen har bokat tre (3) timmar åt mig, mig, mig - men det faller sig å andra sidan helt naturligt - damage control?

Örebro

En trevlig stad som vi (jag och ungarna) ska tillbringa slutet på lovet i. Vi ska bo på hotell, med trådlöst nätverk på rummen så jag tar med mig den bärbara. Vi ska handla, bada och gå på släktkalas. Vad mer kan man önska sig av livet?

Vigselringarna? De ska vara på!

Räknar ned

Eftersom jag behöver komma i form och inte vara så sur på vågen borde jag ju jobba mer med kroppen, men det gör jag inte. Spader Madame äter i stället massor med god mat och hoppas på att ett blodprov ska visa att mer medicin behövs.

När den här eftermiddagen är över börjar Madames sportlov - shoplov! YIIPPIIE!!!

Junior flyttar igen

-"Jag kan bara inte ligga där inne i min säng och tänka på döden"
Tänker du på döden?
-"Ja, och då vill jag inte vara själv heller!"

Såklart inte, så mamman bär tillbaka Juniors täcke och kuddar till sin säng - den perfekta dubbelsängen för övernattande små pojkar...

Godnatt Sverige...Sov så gott om ni inte redan gör det...

Junior har flyttat...

tillbaka in i sitt rum efter några veckors sovande i sin mammas säng. Nu har han legat och pladdrat med sig själv i en timme så han har faktiskt inte somnat där ännu. Vi får se hur det går.

Ringde till Meja och tog med henne och våra barn, småligisterna och tonårslurvarna, för att äta ute i kväll. Vi behövde peppas upp och det är verkligen det absolut bästa som finns när vi är tillsammans.

I morgon ska Spader Madame jobba, fast det är torsdag, så den här dagen har jag tillbringat-i sängen -på motionscykeln-i tårar på vågen-lugn i badet med ansiktsmask -på Thairestaurangen och så slutligen framför Lost på TV! Det är väl mer så jag känner mig -lost-inte så ledsen faktiskt, utan just lite bortkommen och förvirrad- och så tjock förstås. Den förbaskade Junior frågade om det var en bebis i min mage... GI here I come -fy så tråkigt eller?

Har redan beställt en bok med recept för 6 veckor på bokrean och nu verkar det som om jag måste börja följa dem...men först semester!

Det kom ett SMS

Från bridgepartnern, som jag sågade jäms med fotknölarna i helgen. "Är allt OK mellan oss, jag har mått så dåligt...Kan jag komma och fika någon kväll?" Spader Madame har ett fruktansvärt temperament, borde faktiskt skämmas mellan varven, men har inga problem att svara OK. Förmodligen fick han ut för annan frustration jag har upplevt under den senaste tiden...

Har tillbringat kvällen med att sova, är så fruktansvärt trött. När jag åkte förbi kyrkan på väg till jobbet i morse bestämde jag mig för att försöka slippa undan eftermiddagens jobbföreläsning. Det har lagts ned bra mycket mer tid än 25% på jobbet under de senaste veckorna så jag har inget dåligt samvete. Var i stället vid graven med äldste sonen, Junior ville inte följa med. Vi har tänt ljus och satt ut nåt slags växt som ska tåla snön. Det känns inte bara tungt och sorgligt att gå dit, men jag kan fortfarande inte tänka mig att lägga av mig ringarna.

Vi går mot ljusare tider...

En alldeles ny dag...

Vad gör man med en sådan? Jo, man väcker barn, som provar att få stanna hemma med ont i magen. Lirkar runt och fintar till litet och vips, så är man på väg till bussen! Junior hade fel mössa, fula vantar, en djävla mamma och bussen hann vi bara med en hårsmån.

Trasslig dag med elever som ska på föreläsningar vid olika tidpunkter medan lärarna får en låååång sittning på eftermiddagen så det blir sent. Innan jag nu rullar mot jobbet sitter jag här och filosoferar med en kaffe latte. Idag fyller Henrik 49 år. Jag tänker på honom...

Lugnet har lagt sig...

Spader Madame sover TV. Hon somnar framför alpint, sprintstafett och skidskytte. Hon somnar om före frukost, efter frukost, före lunch och efter lunch. Totalt utmattad, helt otroligt!

Sedan i torsdags har livet snurrat på i högt tempo, karusell är underbart, men man blir litet lätt vinglig när turen är över. Nu sitter jag och tittar på när man spelar bridge i Turkiet, vet inte ens vilka spelarna är, men det slår i alla fall Star Wars-filmen som pågår i mitt vardagsrum. -"Du kan väl titta uppe?" tycker Junior.

Imorgon börjar sista arbetsveckan innan det välbehövliga sportlovet slår till. Spader Madame åker till Mamma i Sthlm och senare i veckan till Örebro. Läge för litet vårshopping?

Ja, just ja, trots att bridgespelet igår gärna hade krävt en liten tröstcigarett mellan varven har Spader Madame INTE rökt!

Tröst

för ledsna och vilsna själar finns i kyrkan. Äldste sonen spelade ikväll på rockmässa, Junior och jag var där för att lyssna och sjunga psalmer.

Jag gillar verkligen kyrkan- i alla fall just den här kyrkan och människorna som jobbar i den. Här har vi döpt bägge pojkarna, här gifte jag mig med pojkarnas pappa och här hölls begravningen för såväl Henrik som min pappa. Prästen, som också höll i begravningarna, berömde äldste sonens rockpipa, och den stolta modern håller med. Han sjunger verkligen så att jag ryser. Junior bar en stor och röd virkad kepa, men skulle ändå fram och bli välsignad, så då fick Lennart välsigna också mig. Vi får hoppas att det hjälper...

Tack, alla ni som tänker på mig och hoppas att saker och ting ska gå bra för mig. Det gör de förmodligen också. Nu ska konflikten på jobbet ha fått sin lösning och avslutning, så härmed sätter Spader Madame punkt, torkar tårarna och fortsätter med sitt, gärna tillsammans med andra. Ingen fick trampa på mig så därför tänker inte jag trampa på någon.

När Junior och jag lämnar kyrkan undrar han om vi ska gå till Henriks grav. Jag drar litet på det, eftersom vi redan har tänt ljus inne i kyrkan, det ligger mycket snö på graven och blåser ordentligt. -"Ja, för du kan väl träffa en ny pappa nu." Varför det, undrar jag. -"Jag vill också ha en pappa".

Jag förklarar för min knasiga unge att även om jag nu skulle träffa någon ny man, så har Junior bara en pappa, som heter Henrik och som älskar honom, fast han är död. Jag undrar också var jag nu skulle träffa någon ny man. "Du får väl gå ut på stan!" Noteras bör att vi bor på en liten, liten ort och att vi aldrig har tittat på Ensam mamma söker eller Bonde söker fru... Är det sånt här de lär sig i förskoleklassen?

Gråter

massor av tårar, sådana där löjligt retfulla, som inte vill sluta droppa ner på halsen och tröjan. Försöker dölja det så mycket som möjligt för ungarna, vill inte att de ska bli oroliga eller förvirrade, så jag har gömt mig vid datorn.

Det är nästa arbetsamma tid på året. Hipp, hurra -alla hjärtans dag. Om en vecka fyller Henrik år och Spader Madame känner sig så ensam och förvirrad efter nystandet i jobbkonflikten, som har överskuggat allt under den senaste veckan. Efter eftermiddagens möte så ska det vara bättre, men det känns bara svårt.

Vilka krav ska man ställa på kidsen i skolan -vilka krav ska man ställa på kollegorna? Är man bara alltför noggrann? Har Spader Madame blivit en liten rättshaverist och/eller en bitterfi-a?

Hans tand är lös!

Junior har haft ett utbrott, modell större. Medan jag siter här i lämningarna av Pompeij försöker jag förstå vad som hände. CSI började klockan 21. Junior skulle borsta tänderna. Han skrek att han inte skulle sova eftersom klockan bara var sex. Nej, svarade den ömma modern, klockan är nio!

Under den följande timmen har han skrikit och kastat saker, hoppat och hotat med skolk, medan hans mamma har koncentrat sig på att inte bli arg. Då kommer till slut Junior, snörvlande. -"Mamma, imorgon måste du ta mig till tandläkaren...jag dööör" Nej, men vad då? "Min tand håller på att ramla ut och vad ska vi göra med allt blod?"

Vi torkar numera-ledsentårarna, vickar litet på tanden, ringer upp storebrorsan från källaren för att beundra och tio minuter senare sover Junior. Hans första lösa tand...

Svårtuggat?

-"Mamma, kan du byta batteri i min spelare. Jag vill lyssna på United." Be brorsan, säger Juniors mamma. Äldste sonen frågar var spelaren är. -"Vet inte", säger Junior!

Junior ligger i sin säng medan hans mamma läser bloggar och hoppas, kanske förgäves, att Junior ska somna tidigt. Hela familjen har tillbringat en halvtimme med att leta efter Juniors mp3, som hans mor till slut hittade i röran.

Sedan låg han i sin säng, i säkert 20 minuter och jag hörde hur han knaprade och knörpade på sina minimorötter. -"Mamma, jag hör inte Judas Priest, det funkar inte." Jag gör en utryckning, och ser hur det spelar...- "Jag hör ingen låt". Jag får igång Calcutta, med Dr Bombay. -"...men jag hör inte... det funkar inte". Spader Madame gör då upptäckten att Junior inte har några hörlurar i mp3:an. Ringer äldste sonen och frågar var hörlurarna är. Jo, ser man på, dem har han lånat av Junior när hans egna sög...

Nu har Junior tuggat färdigt på morötterna och jag hör honom ligga och sjunga. -"United, uniiited, united we stand..." Jo, den här familjen är allt en riktig trojka av virrpannor, eller hur?

Minimorötter

är himla gott! Den här veckan får man två små påsar, sköljda och klara att äta, för 10:-! Jag får alltså 9 påsar för priset av ett paket cigg. Helt fantastiskt!!

Har massor av grå kläder, fler på väg med posten så därför har Spader Madame satsat på ett skoinköp.

www.ellos.se

-"Gråa skor?", säger äldste sonen. -"Ja, det låter ju väldigt festligt!" Ska han säga, som var ute med unga damer med blått hår igår kväll. Det kan man kalla festligt!!

En liten konflikt också...

Spader Madame har ett jobb! Ett underbart, roligt och krävande jobb! Jobbet är viktigt för Madame - en liten oas och ett andningshål. Madame är faktiskt också viktig för jobbet...

Nu verkar det som om konflikten är ett faktum. Kanske måste Madame börja arbeta heltid igen eller kanske sluta jobba. Madame orkar nämligen inte bråka, hon blir så ledsen då. Så svårt att vara människa ibland...