Junior hittade en mobiltelefon...

... ute i snön på vägen till skolan i går morse.

Det ringde en juvel, modell yngre, och ville att han skulle gå till grannskolan och lämna den under skoldagen men Juniors lärare rekommenderade det omvända.

Ingenting sådant hände och under hela kvällen låg den här bredvid mig i soffan ifall den yngre modellen eller dess vuxna förebilder skulle ringa.

Numera vet vi att juvelen ska gå upp klockan 05:30.

Ifall juvelen ändå inte har klivit upp slår det stora artilleriet till klockan 05:55. 

Och om det inte skulle vara nog slår ett ytterligare alarm igång klockan 06:10.

Nu följer telefonen med mig till jobbet idag, men om inte någon kommer och hämtar den under dagen kommer den få bo på Polisens hittegods från och med i kväll.

Min klocka brukar ringa klockan sju.

Kuckeliku, nyduschad och påklädd med en kopp kaffe i handen.

Hurra! NOT.

Han har lämnat mig nu!

Nej Trollet, inte för alltid.

Hopefully.

Han ska jobba i Krakow en tre-fyra veckor. På ett ungefär.

Men han kommer till mig på helgerna.

Esset.

Han som får mig att skratta. Och dansar som en gud. Alltså.

Vad jag ska göra under tiden?

Tvätta, städa, laga mat och träna. Och sånt.

Om jag räknar mina silverpoäng?

Tok heller. Inte jag inte.

Konversation i Järvastaden XXVI

Esset säger, "Jag vet att det kan vara så att jag har köpt den själv, men jag gillar bäst tandkräm som är gel, så kan vi inte köpa det nästa gång?"

Spader svarar,  "Alltså, jag är rätt säker på att det är jag som har köpt tandkrämen som finns hemma, alla fyra tuberna, och att det enda kriterium jag har gått efter är att den ska vara barnanpassad.

"Barnanpassad?"

"Innehålla fluor och ha ett lock som sitter fast på tuben!"

Nya tider, nya kriterier.

Gel.

På jobbet

Under morgonens fikarast försökte övriga underkänna gårdagens råkning på två semlor.

-Vadå råkade, sa man. Trillade de in i munnen eller?

Ja, faktiskt.

Och så var det här med Ellos

Hade jag inte svurit på att sådant klickande skulle vara slut, finitio, totally over, när jag flyttade till Stockholm och alla butikerna?

Nu ska jag bara hämta ett litet, litet - eller litet större kanske - paket på ICA.

Vad var det som hände?

Sett på Internett

Ha ha ha ha.

Ännu roligare att jag kollar och hittar ingenting om det någonstans.

Bridge Base borde den heta.

Länk till erbjudandet. Men hallå, du måste vara under 35. År.

När jag blir stor...

... ska jag bestämma själv. För trots att jag är fyrtiofem (45) händer det ofta att min mun säger ja till saker som jag vill/borde säga nej till.

Egentligen är ju bestämning min paradgren. Hemma. That is.

Fram för större självbestämmanderätt.

Om Junior

Han kan väl också.



Henrik tittar på från sin himmel och ler.

Att sjunga och spela trummor samtidigt är litet som att jonglera.

Who's gonna save the world tonight?
Who's gonna bring you back to life?
We're gonna make it, you and I
We're gonna Save The World tonight

Om sonen

Visst skrev jag här nedanför att man kan vara stolt över honom?

Så här skriver han på sin fölse.

Om vad som händer

Jag jobbar som en galning. Är ekonom så därför försöker jag samtidigt se smart ut. Fungerar så där bara, eftersom jag sover litet dåligt, kanske på grund av stress. Eller så är det snö. Skaver som sten i skon. Är blek. Blekare går inte.

Så spelar jag bridge. Bridge på längden och på tvären. Eller spelar och spelar. Kastar korten åt något håll bara.

Idag fyller Äldste sonen 22 år. Han är så jävla bra, Äldste sonen, inte bara för att han fyller år. Han är en fixarkille helt enkelt. Stolt mamma gråter en skvätt. För att han fyller tjugotvå (!!!) år. Så råkade jag ringa honom klockan 8:30 när han hade första lektionen klockan 13.Och inte blir han sur för sånt heller. Fast jag inte ens skulle ringa till honom utan till Mamma. Det där med kortnummer är konstiga grejer.

Junior ska spela trummor och sjunga. Hallonbergens Kulturcentrum klockan 18. Tänker att det ska bli en stolt mamma där också. Det är två låtar så jag hoppas att han inte tappar bort trumpinnarna under mellansnacket.

Så gråter jag en skvätt till för att deras pappa skulle vara så sjukt nöjd med sina pojkar idag.

Läser på om personalfrågor. Ett projekt jag håller på med så här i bokslutstider. Ska på föredrag om risker. Perfekt när det gäller allt utom att jag måste vara på plats i fiendeland i morgon bitti klockan 07:30. Vilket i och för sig inte borde vara något problem när jag ändå inte kan sova. Ett finfint projekt i all sin enkelhet.

Så har en annan, roligare och tills vidare hemlig grej, hamnat i mitt knä. Kul saker får gärna hamna där.

Slutligen skriver Åsa om stalkers. Troll. Esset sa, apropå någon tidningsartikel häromsistens, att Trollet nog har slutat bry sig om vad han och jag gör nu för tiden. Ha ha ha. Men allvarligt. Det här ovanligt efterhängsna trollet börjar bli mer som ett litet troll. Nicke Lilltroll. Mossa, mossa.

Ja, ni hör ju. Blandat bandat.

Tror jag måste köpa en semla idag. För att jag kan. Och är värd det.

Snö

Inte så hög mysfaktor.

Om tid

Satt på ett kafé i Sumpan i nästan fem timmar igår. Kändes som en kvart. Mer sånt.
Satt på barnakuten på Karolinska sjukhuset i fyra timmar i går kväll/natt. Kändes INTE som en kvart. Mindre sånt.

Och så undrar jag hur länge de som inte var högt på priolistan fick vänta. Allergiska reaktioner med svullnader i ansikte och mun är tydligen högprioriterade. Å andra sidan behövde vi åtminstone inte åka sju mil till Mora Träsk.

Litet skillnad på kvaliteten på kaffe anades också.

Idag vilar en trött Junior, hans Mamma och Ess ut i soffan.

The kids are all right.

Fredag

Silverstrumpor på. Kompensation är överlevnadsinstinktens motor.