Henrik

Tio år har gått. Du gav mig av ditt allt. Barnen.

Och ett bridgesystem.

Vi glömmer dig aldrig.

Det är inte du, bloggen...

... det är jag. 

Uppenbarligen har jag tröttnat.

Kanske återkommer jag med en eller annan skorapport till våren? Den riktiga våren alltså. När gruset från gatorna har sopats bort. Eller så återkommer jag när ett ord lätt följs av nästa till någon mening med mer eller mindre mening.

Bloggen blev mitt liv. Den förändrade allt och gav mig vänner som jag aldrig vill vara utan. En ventil där jag satt i Lilla byn och försökte bygga upp allt för att fortsätta leva.

Nu är tydligen livet mitt liv. Vi ses kanske på Facebook så länge?

Kort rapport från Spagettiland

Äter pasta, badar, äter glass, badar, får massage. Ska snart spela kort. Internet suger. 

Allt är precis som vanligt och jag älskar det.

Imorgon klockan 05:30...

... åker vi till Italien hela familjen.

Antal packade attiraljer = 0

When will I ever learn?

När man inte behöver en lådbil...

.. men utan problem lätt skulle kunna uppfylla köpkravet.

Då kanske man tänker att en lådbil ändå vore rätt läckert?

Äter sallad

Det är krispigt.

Det är inte säkert att jag tycker krispigt är bra även om andra i bekantskapskretsen tycker det.

Ahlgrens bilar är till exempel inte så krispiga.

Semlor. Inte mycket krisp där.

En kall krispig dag? Inte min tekopp.

Jag gillar nog mest sega saker. Och glass. Från Italien.

Nästa vecka blir det mycket sånt. Inget krisp. Alls.

Skid-VM får helt enkelt klara sig utan mig.

Keep on fejking

Om man har tråkigt kan man alltid läsa Anslagstavlan Brotorp på Facebook.

Nu är ju jag en asfaltsblomma men just det här med att det uppstår enorma mängder skräp när man är ute och promenerar har jag aldrig upplevt. Ännu.

Fake it till you make it

Blogga eller inte blogga. Det är frågan.

Men tipset från vännerna gäller även det. Vi får fejka något slags bloggintresse.

Dagens ord: inkuransbedömning
Dagens plagg: rosa kofta
Dagens låt: smörigt från Internet


Dagens känsla: otillräcklighet
Dagens att göra: jobba och spela bridge

Kvinnlig biroll

I helgen, under kvällens (bridge)fest kom det fram flera, för mig okända personer, för att byta ett par ord. Eller ganska många ord. Visar det sig.

Först en kvinna som ville fota. Va?

Ja, du verkar vara känd här. Jaha.

Skulle lika gärna kunnat vara populär langare vad hon visste. Inget Insta vill jag lova. Hon ville inte fota min partner, för hon ville inte slösa på bilder. Ha ha ha. Stjärnsopranen liksom. Men det visste inte hon.

Nästa som kom fram undrade om jag kanske inte hade varit deltagare på den bridgekurs som hon var assistent på. "Jag känner ju igen dig"!

Nej, jag trodde inte att jag hade gått på hennes kurs. Och ja, jag var ganska säker.

Kommer att tänka på den här skådisen.

 

Ofta med i filmer. Biroller. Men vad heter hon? Ska man passa på att ta ett foto? Har vi kanske gått på samma bridgekurs?

Inte bara ekonom

Annat jag gör under dagarna: Påminner min yngste son om saker. Fem miljoner gånger. Per telefon, mail och Messenger. Mest beroende på att han på något mystiskt sätt tar all information och allt på sin "Att göra-lista" och kastar i en mental papperskorg. Eller så.

 

Men han är ganska rolig.

 

 

 

Personligen gissar jag att han inte har meddelat sin trumlärare att han är sjuk idag.

 

 

Revision dag två av tre

Pre-revision längtade till post-revision. Nu en obeskrivlig tröttma. Turligt nog har jag därför lyckats boka bridgespel onsdag, torsdag, lördag, söndag.

För det är så uppiggande? 

Mitt hjärta kan gå i tusen bitar

Har ni tänkt på att vinter är en strålande fin årstid? I alla fall om man ser på den så här litet inifrån.

Ett hus.

Eller som en bild på ett pussel. Med typ 3000 bitar. Annars? Not so much.

På mitt förra jobb brukade man träna på att bada isvak. För det kunde hampa sig så att man råkade trilla i en. Jag, som är en mästare av råkning, har jäkligt svårt att se hur det skulle kunna hända, faktiskt.

Vi är bra på en hel del grejer, jag och Esset,...

... speciellt tillsammans.

Men att gå och lägga oss i tid är inte en av dem.

Idag

Bussen till jobbet 25 minuter försenad. Jag hade på mig mössa OCH vantar. Plus varma skor.

Är jag stor nu?

Kanske tillräckligt för att köpa Interrail-kort i sommar, mamma?