Två år har gått....

Ortens ungdomsfotbollscup har nu pågått i två dagar. Nya huset ligger nära fotbollsplanerna, det är perfekt.

Idag var jag vid graven och satte solrosor. En två-årsdag som inte kan firas...

Henrik dog en torsdag, på fredagen startade cupen som äldste sonen skulle spela i. Yngste sonen skulle som vanligt äta skolmat. Vi körde helt enkelt på, inte lätt förstås, men det kändes som om han ändå var med oss. Oron i kroppen var så påtaglig, jag brukade inte vara från honom många minuter i taget den sista tiden. -Nu måste jag åka hem till Henrik, visst ja, han är ju död.

Förra året var det cup igen, vi såg på fotboll och åt skolmat, gråten var hela tiden nära....

När junior kommer till skolmatsalen nu skrattar folk, en kommentar var - Jag blir så glad när ni kommer, att ni ska äta skolmat hör till. Ja, ja, nu har vi käkat korv-katastrof, pytt i panna, spagetti med köttfärssås och korv med mos. Imorgon blir det köttbullar... Samma meny varje år och junior kan nästan servera sig själv nu. Senior har jobbat i år, är för stor för att spela i cupen. Jag hejar på grannarnas barn, kusinbarnen, ja vilka ungar som helst och väntar på att Junior ska få vara med. Nu har jag snart gjort de värsta "högtiderna", sedan kan sommaren börja.

Jag grät inte vid graven, men det gör jag nu......