torsdag 21 augusti 2008

Filmtajm II

När man är lärare i Samhällskunskap måste man visa filmer, ibland otäcka filmer som handlar om krig och sånt... Då brukar Spader gråta... Hur ska det då gå?

Från den, numera tjänstledige, läraren av Spader ärvda filmer handlar bl a annat om dödens barn och kriget/folkmordet i Rwanda... Hujedamig...

4 kommentarer:

  1. Kom att tänka på en sak när jag läste ditt inlägg. För massor av år sedan (någon gång på -80 talet) Gjorde Bob Geldof en insamling för svält drabbade i Etiopien.

    När musikvideon spelades så fick man se människor som bara var skinn och ben. Barnen var bara skelett och dom vuxna var levande döda. Fruktansvärda bilder.

    Detta var jobbigt och ofta när detta visades på MTV så kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar.

    För några år sedan så gjorde Bob Geldof ytterligare en gala och samlade in pengar. Jag följde den galan som visades på TV och plötsligt så börjar Bob berätta hur allt började och sen visas just den fruktansvärda videon i från Etiopien, visst kom jag i håg den. Jag grät lika mycket när jag såg den nu son när jag såg den i min tidiga ungdom på MTV.

    När hela videon är klar så börjar Bob snacka om att man kan faktiskt göra skiljnad för människor i nöd och katastrof. Man kan göra på så många olika sätt det viktiga är att allt elände kommer fram i ljuset att man talar om det och att inget ska gömmas i det fördålda. Sen sa han så klart massor av anndra visa ord också.

    Sen säger han att han vill att världen tittar engång till på ett videoklipp i från musikvideon som nyss visats och man ser då ett litet barn på några år som ligger i sin mammas famn och flugorna sitter överallt på den lilla flickans kropp men ingen reaktion.

    Flickans ögon är helt tomma och man ser inte skymten av liv i barnet.

    Bob Geldof frågar publiken vad den tror att hände detta lilla barn? I samma ögonblick kommer en vacker ung dam ut på scenen med ett lite blygt leende på läpparna och Bob Utbrister " Har är hon i dag".

    Många människor hade fått hjälp tackvare den insamlingen som Bob Geldof hade arrangerat och många på det stället där flickan hade bott hade också fått hjälp. Själv hade hon också utbilldat sig och hon levde i dag ett bra liv. Politiskt hade galan också rörtom.

    Så visst är det hemskt och jobbigt med sådan filmer eller inslag men kanske kan det göra skiljnad för någon människa i framtiden att du visar filmen i dag.

    Skulle Spader brista ut i tårar så gör det inget :-)

    SvaraRadera
  2. Förvisso otäcka, men ena riktiga kioskvältare. Med tanke på Madame Spaders filmpreferenser är det nog tur, att jag inte plockat fram dokumentärfilmen om när de allierade befriar koncentrationslägerfångarna...

    SvaraRadera
  3. Nu tar vi fram en 80-tals rulle och poppar poppcorn i stället :-)

    SvaraRadera
  4. Smina: Viktigt, viktigt men jobbigt, jobbigt... 80-talsrullar har också ett berättigande - om än mycket litet;-))

    Anonym: Turligt nog. Det är väl tillräckligt mycket elände i de redan ärvda filmerna...

    SvaraRadera