Sorgen efter Henrik har mattats av något och övergått i saknad... Men jo, jag skulle helst ha haft honom här.
Jag trodde alltid att vi skulle leva ihop hela livet...eller jo, det gjorde vi ju. Jag hade bara inte räknat med att det där livet skulle bli så kort. Ja, jag längtar efter honom, men när han nu inte är här så... Det är ingen större mening med livet om man inte tänker leva det. Jag - Spader Madame - tänker leva mitt.
I dag fick jag ett väldigt sorgligt besked gällande min utökade familj här i den lilla byn. Mitt i chocken blev jag tvungen att inse att alla jag känner inte har så stor empati. Dumhet är ett drag som jag har svårt att fördra, men i kombination med missunsamhet är dumheten outhärdlig.
En vän föreslog att jag skulle be Surtant Klöver om hjälp men det här är något som Spader måste hantera själv...med en gnutta finess. Samtidigt är Spader så himla rädd att stå för nära sorgen... Kanske så rädd att hon missar att ta för sig av glädjen i livet? Kanske missar hon då också möjligheten att faktiskt skänka någon tröst och glädje...mitt i sorgen?
Sorgen och saknaden efter ens livskamrat måste vara outhärdlig. Jag beundrar dig och ditt mod och din förmåga att se livet från den ljusa sidan trots sorg och saknad. Jag beundrar dig också för din självinsikt och din insikt om Surtant Klöver som i det här fallet får stå tillbaka för Spader själv. Största Varma kramen kommer härmed från Hildas himmel..
SvaraRaderakram vännen!
SvaraRaderaHilda: Saknaden är enorm ibland...men sorgen har ebbat ut... Spader själv håller på att hantera det som rör sig runt omkring och det är inga lätta saker... Är så tacksam för kramen från Hildas himmel...
SvaraRaderaLoppis! Kram själv, vilken tur att jag har dig!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSom jag sagt förut kan jag bara ana hur det ska kännas att förlora sin livskamrat och jag beundrar dig våldsamt för det mod och fighting spirit som tar dig igenom sorg och saknad. Det kommer att ta dig igenom även denna sorg. Tråkigt dock med vännen med bristande empati, för även om jag tror dig om att klara dig igenom det här själv så går det inte att bortse från att vänners stöd har betydelse. Så även om jag bara är en bloggbekant så kanske det kan vara lite värt att veta att jag känner med dig och att jag i tanken ger dig en bamsekram till tröst och stöttning.
SvaraRaderaBAMSEKRAM
Raraste Choklad: Klart att jag tar mig genom sorgen...så kommer de andra också att göra. Att du och resten av min bloggvärld står bredvid mig spelar en stor roll i mitt liv. Större än ni någonsin kan ana... Tack för din bamsekram...jag skickar en tillbaka till dig!!
SvaraRadera