Positivt med att vara 41?

Man kan tacka nej till saker man definitivt inte vill göra. Hur kommer det sig då att Spader, trots att detta faktum, har lyckats säga ja till att uppvisningsdansa Linedance med "Vi som har två vänsterfötter-gruppen" på Lilla byns tidigare nämnda julskyltning. Om jag faktiskt hade varit 14, som jag är till sinnet mellan varven, skulle det vara urkul med uppvisningsdans - närapå en dröm... men nu!?!

Jo, det är klart, jag hade ju bestämt mig för att just det här året att inte säga nej till allting hela tiden, eftersom man då kan missa en massa roligt. Några "ja" som sagts i år vill Spader verkligen inte ha osagda!

Men det förstås, när det närmar sig första advent kan man göra som Junior på fredagar, när han försöker ducka en tur i skolskogen, det vill säga hävda sjukdom. Hans mamma frågar vad det är för sjukdom han har nu på morgonen.
-"Det sa jag ju igår!"
-Nej, men igår var du ju verkligen inte sjuk, du satt ju uppe och kollade på film jättelänge.
-"Men jag sa att jag var sjuk!"
-Nej!
-"Jo!"
- Ja, men då har jag glömt bort vad du var för sjuk då! Kan du inte tala om igen vad du har för sjukdom?
-"Allt, har jag ju sagt!"

Om Junior är i skolan nu? Självklart, men det var ändå med andan i halsen som Spader gled in på jobbet i morse. Det är nog inte alltid så lätt att vara sju år heller...