Spader ramlade nyss in i lärarkapprummet med tårar på kinderna... En av kollegorna har fått en skitdålig diagnos och Spader tycker att allt plötsligt är så futtigt och hon känner tyvärr igen sig. Det blir en fin klapp åt en familj i jul... Skvätta litet kallvatten på kinderna och trava vidare?!?
Det känns som om den här lilla, lilla skolan i den lilla, lilla byn är någon djävla magnet för svåra sjukdomar -trots att Spader vet att det inte fungerar så.
Snart mattelektion och sedan får vi gå hem.
Är det så illa att det inte kan bli bra på slutet?
SvaraRaderaTyvärr, cancer i bukspottskörteln är fasligt illa. Jag fick den där känslan av att de andra inte riktigt fattade - och faktum är att de flesta inte har en aning - han var ju här förra veckan?!? Visst ska man inte ge upp hoppet och man kan absolut hoppas på kvalitetstid - men det hela känns alldeles för bekant. Kollegan ska tydligen opereras nu, så vi får väl se hur allt blir...
SvaraRaderaJag ska hålla alla tummar och tår för att det går bra även om det är en svår prognos.
SvaraRaderaKram på dig vännen.
Det är skönt om vi är många -jag tror stenhårt att det kan funka!!! KRAM själv!!
SvaraRadera