Det var inte så att vi inte visste vad vi gjorde, när vi gick ut på offentlig promenad genom lilla byn, eller? Det är nog bara så att den här veckan kan det vara lättare att vara Esset -att få befinna sig i huvudstaden.
Kusin B jobbar på fritids och såg uppfordrande på Spader när hon skulle hämta Junior. Hade Spader glömt bort något släkt-viktigt nu igen? -"Nääääeeee!" Aha... Kusin B har sett och/eller hört om något speciellt i helgen som varit? -"JAAAAA!" Spader inser att nu vet alla och att det är ganska annorlunda. Men när den rara kusinen säger att Spader verkligen är värd all lycka så känns det bara bra... svårt att svara på alla följdfrågor bara - har Spader verkligen inte stakat ut hela vägen ännu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar