Spader, Micke och Junior

Jag växte upp i Jakobsberg, förort till Stockholm, på 70-och 80-talet. Tidigt 70-tal flyttade vi till ett nytt hood, en ny gård. I grannporten bodde Micke Persbrandt, legenden, mannen, myten. Han bodde inte kvar så länge, men hans ande levde kvar över gården i flera år efteråt. Kommer inte ihåg något han sa eller gjorde, bara att han var så in bomben poppis bland ungarna där jag bodde. -”Vet du vad Micke Persbrandt gjorde”? Han blev alltid omtalad med hela namnet nämligen.

Jag kom att tänka på honom idag, när jag blev tilltalad av en okänd kvinna här resorten. -“Är det du som är Juniors mamma?” Det var inte första gången här i Thailand. -“Jag har ett barnbarn som inte pratar om annat än Junior hela tiden. Hon heter Ingrid och är fem år!”

Junior sticker iväg från sin mammas solstol och återkommer bara under korta ögonblick, när han behöver torra brallor, pengar till glass, är hungrig, har ett sår som måste plåstra om eller så. Resten av tiden hänger han med sina kompisar. Han verkar dessutom har tjejtycke! Men -han nämns inte med hela långa namnet, det räcker med Junior, litet som Carola ungefär!