Spader har varit osäker...

...ledsen och rädd i några dagar. Så klart att det rör upp en massa känslor i Spader när hon ska rota i gamla lådor och packa för att flytta...

Förlåt... Det är inte Spader som är rädd och ledsen, osäker och allmänt knasig... det är ju jag.

JAG

Som inte ska gömma mig bakom Spader just nu... Har vänt ut och in på mig och mina känslor. Har verkligen funderat över varför jag är så osäker på den här kärleken helt plötsligt, försökt att förstå. Jag var aldrig osäker på om Henrik älskade mig, det var jag såååå säker på, trots att vi naturligtvis hade våra upp och nedgångar.

Det finns inget i hans beteende eller några händelser som kan påverka mina känslor i den här riktningen, snarare tvärtom. Om det är avståndet som är boven i dramat, eller om det är åren, eller bara livets händelser i största allmänhet vet jag inte. Jag vet bara att jag oftast känner mig säker när jag kan se in i hans ögon. För när han tittar på mig så vet jag att just då -i alla fall- finns det bara jag!

Och, så klart, för mig finns bara han...

Så jag har bestämt mig. Det är bara att köra -ända in i kaklet liksom. Det finns ingen som helst anledning för honom att låtsas älska mig. Han älskar mig bara -konstigt nog! Och jag, som ju älskar honom, tänker inte larva runt och tro något annat. Han har ju lovat att säga till om det ändrar sig!

Någon skickade en låt på Youtube...och någon annan grät...