Spader blir inte förvånad över det uttalande som kommer från en av lärarna på kvällens föräldramöte i Juniors skola. Nej, i Lilla jobb-byn har vi inga föräldramöten, då bryter "Den nya influensan" säkert ut. På Juniors skola säger man bara att man inte vet så mycket om "Svininfluensan" men om barnen har feber kan de väl vara hemma eller? 4,5 mil skillnad i verkligheten, ljusårs skillnad i tänk. Vem som har rätt? Spader har inte en aning, hon är ju ekonom!
Det är som om kärleken till naturen sitter i generna på grundskolelärare. Vi som stod i rökrutan och ändå blev lärare är bara nördar med något specialämne på gymnasiet. Utom på Spaders skola förstås, där alla är fullständigt bindgalna naturmuppar. Ja, Loppis också. Ibland förföljer deras "fjällen, skogen, bäcken" mig likt Hitchcocks "Fåglarna" eller så.
Vad som var verkligt oroande med frökens uttalande i kväll är ju att det har pågått något slags indoktrinering innanför de tjocka väggarna, eller kanske mer utanför då.
"Junior tycker jättemycket om att vara ute i skogen numera. Han gillar skidåkning också!" För i h-te, han går väl i skolan för att bli så normal som möjligt? Litet lugnande var det i alla fall att man har lovat Spader att skogen är till för matte, enbart. Eventuell lek på slutet av skogsturen kan av barnen betraktas som bonus. Inte bara bortkastad tid alltså. Det ska väl räta till sig när vi flyttar till Järvastaden nästa år. Om inte, så att han har blivit förtappad och förlorad för sin moder i all evighet, finns ju Ursviks elljus-skidspår 3 minuter bort. Men i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar