Det gör mig så in i h-vete förbannad!
De värsta timmarna i mitt liv har jag tillbringat med Henrik där han har varit helt okontaktbar med outhärdligt svåra smärtor och med mig i förtvivlan. Jag önskar ingen, inte min värsta ovän, en sådan upplevelse -någonsin. Och visst, Henriks världsbästa underbara läkare i Uppsala förklarade att kroppen inte minns smärtan på det viset och att det blev en bra smärtlindring med morfinpump de sista dagarna, på en farligt hög nivå, kanske till och med en dödlig.
De timmarna, som kan ha varit fem, eller åtta eller fler, är overkligt långa och jag glömmer dem aldrig. De timmarna är det enda riktigt skitiga med hans cancervård och jag förlåter aldrig de läkare som då jobbade på det närliggande lasarettet.
Och nej, jag ser inga sjukhus-serier på TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar