Alla sover...

... Hurtis, Loppanlej och Junior. Äldste sonen sitter i källaren, där han bor, och lirar CS.

Spader är vaken och viker tvätt. Spader borde verkligen också sova, för hon är så ända in i själen trött. Spruta och allt i dag ju.

Hon tänker på Esset. Surprise.

Hon tänker på att hon älskar honom.

Hon tänker på att det är själva fan att de ska vara på två olika ställen hela förbannade tiden.

Hon tänker på att hon ber honom, nej, talar om för honom att han måste ta sprutan. Simma lugnt älskling, säger han, vecka 49 ska de få ta sprutan genom jobbet. För Spader skojar med honom och talar om för honom att han inte kan få svininfluensan och dö innan testamentet är bevittnat. Men egentligen är döden en större rädsla än något annat. Hon är inte längre rädd att han ska lämna henne frivilligt. Han kallade ju henne sin lilla blåslinga... och hon gråter... för det är Spader i ett nötskal. Känslor som svämmar över åt alla håll hela tiden. Det är tårar och skratt. Det är livet.

I morgon kväll dyker Junior och Spader upp utanför Stockholms Central. Esset kommer dit och möter. Han torkar Spaders tårar och skrattar åt hennes dumheter. Han delar hennes och barnens liv. Han har hennes rygg.

Sedan spelar det ingen roll längre om de befinner sig på två olika ställen hela förbannade tiden.