tisdag 24 november 2009

Medan potatisen kokar...

...tänker Spader på att låta torka tårarna och livet återgå till det normala.

Först sticker jag till graven och tänder ljus för Henrik och pappa. Vet fortfarande inte om Henrik kan se mig, men han vet ändå att jag är där.

Jag glömmer dig aldrig. Så idag får kidsen och jag panerad fisk och sås, precis som du skulle ha röstat för en tisdag i november... och ungefär alla andra dagar.

UPDATE: Inte ens fisken fixade Spader idag, men det finns tid för fisk i morgon. Det fina i kråksången är ju att det finns just tid i morgon.

4 kommentarer:

  1. Du har haft en jobbig dag idag.
    En tröst - de jobbiga dagarna måste finnas för att vi skall känna de lyckliga.
    Jag tror att Henrik ser dig, vill torka dina tårar och se dig lycklig.
    Jag tror att det måste finnas något mer än det lilla som vårt förstånd kan uppfatta,
    mer än alla kloka ord,
    mer än vad våra ögon kan se -
    Det måste finnas något mer.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  2. Kram Viola! Idag har det verkligen gått litet tungt, men i morgon blir det jobbet och där finns det mycket bra! Vi vet ju hur det är, du och jag, många tunga dagar har det varit... de lyckliga kommer!

    SvaraRadera
  3. Männsikor vi älskar må dö, men vi kan alltid ha kvar dom i våra hjärtan. Tack och lov så kan ju kärleken aldrig dö. Den är evig.
    Kram igen.

    SvaraRadera
  4. Fru Choklad, du har så rätt! I hjärtat finns de alltid kvar. Kramar är förmodligen det enda som behövs...KRAM!

    SvaraRadera