... Spader mår så där i kroppen, så sjunger det inom henne.
Spader tänker på Esset och på Loppan och Meja och kidsen och livet och så. Och på bloggen. Vilken tur att hon verkligen fortsatte att blogga ändå.
67 kilo är faktiskt en ganska bra vikt, speciellt när man tänker på hur litet det har tränats på slutet.
Turbosar kommer och turbosar går.
Det finns så mycket bra i hennes liv.
Hur budträningen gick i går? Ganska bra skulle man kunna säga!
Snart är allt inlagt i systemet på jobbet också. System överallt, liksom.
Snaaaart fredag!
Ja, det var tur att du fortsatte blogga! Tur för mig som är glad över att ha hittat Spader här i "etern" och som håller Spader lite så där i handen för att hålla mig uppe ibland, fast du kanske inte har märkt alldeles av det så är det på det viset!
SvaraRaderaJapps. Snart är det fredag. Fredagar är verkligen efterlängtade! Onsdagar är bara en hållplats!
Ha det gott och ja, det snöar lite här också! Nu lägger jag undan altandynorna....
Kram!
Rara Cina, det är nog så att ni bloggkompiar håller Spader uppe också, när det blåser litet snålt iblsnd! Håller koll på dig, det vet du! KRAM!
SvaraRaderaVad bra det är att Spader är så nöjd med livet. Säger som Cina att det är en himla tur att du fortsatt att blogga. Annars har jag ju inte kunnat läsa om alla budgivningsturer och pusskalas, med mera....:-)
SvaraRaderaAlltså, ibland undrar man ju var den här bloggen ska sluta, det är ett himla pussande! Men det känns ganska bra efter allt gråtande... Kram världens bästa Cicki!
SvaraRadera