Det är så svårt att lyfta på armarna. Så var det då också. Jag minns att jag sa till mamma att jag inte visste vad jag skulle göra med tiden. Livet består av så in i helvetes mycket tid. Då menar jag tiden som man inte är på jobbet. Det är ju den enkla tiden.
Jag har glömt bort hans mobilnummer. Men det spelar ingen roll för han skulle ju ändå inte svara.
:( Kan inte förstå hur ont det måste ha gjort men skickar en jättekram från mig till dig
SvaraRadera"Jag har glömt bort hans mobilnummer. Men det spelar ingen roll för han skulle ju ändå inte svara."
SvaraRaderaNu sitter jag på jobbet och gråter! Mitt hjärta gick just i tusen bitar...
Kramar om!
Tungt att läsa, ofattbart att förstå. En stor kram till dig, sötnos.
SvaraRaderaDet finns inga ord!
SvaraRaderaEn stor, stor kram!
Skickar värsta jättekramarna tillbaka... Vad vore väl livet utan er bloggisar? Skit bara!
SvaraRaderaFinner inga rätta ord så jag skickar tankar och varma kramar!
SvaraRaderaJag vet inte vem Henrik var men jag känner igen den overkliga känslan av att veta att "någon" inte kan svara när man ringer.
SvaraRaderaKram tillbaka, Hanton...känner mig ordlös mellan varven...
SvaraRaderaNilla: Henrik var min man och pojkarnas pappa. Han dog 30:e juni 2005. Jag älskade honom.
http://spadermadame.blogspot.com/2009/06/spaders-9-ganger-juni.html
Kram!
SvaraRaderaDu ska få en riktig kram i eftermiddag, världens bästa Tess!
SvaraRaderaAvskyr känslan av hopplöshet och tomhet jag får när du skriver så där... Men gillar känslan av hopp som kommer sen när jag vet att det finns ett ljus i tunneln.... Me like Esset!
SvaraRaderaMen nog händer det att jag förväntar mig volvon utanför fabriken o andra småsaker ibland....
Skit, skit, skit....
Kram o ha en toppen helg!
Stor kram från mig, känner för dig.
SvaraRadera/janne
Katarina: Me like Esset too! Ja, Volvon, NGA 533, hörde jag lååångt innan den kom uppför backen! KRAAM!
SvaraRaderaJan Olof: Kram tillbaka! Du ska få en när vi ses!! (Utan kräksjuka, promise!!)