Henrik

I dag fyller han inte heller år. Han slutade med just det. Att fylla år alltså.

Jag är så lycklig för att han har funnits i mitt liv. Han var en envis knasboll som gjorde mitt liv till en berg- och dalbana. Jag älskade honom så och det vet han. Fortfarande.

Ibland känner jag att han faktiskt går här bredvid och pratar med mig, tröstar mig när jag har svåra dagar och peppar mig när jag inte vet om jag ska våga ta steget.

Inte vet jag om han var någon expert på tjejer precis. Men han kände mig. Vi vandrade tillsammans i många mil. Klart att han fortsätter att gå bredvid mig när jag behöver det.

Och om han inte går bredvid mig så kan jag höra hans Volvos motorljud på långt, långt håll.



Always you will be part of me
And I will forever feel your strength
When I need it most

You’re gone now, gone but not forgotten
I can’t say this to your face
But I know you hear

I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again

When I’m lost, when I’m missing you like crazy
I tell myself I’m so blessed
To have had you in my life, my life
…