... perfekt mor. Men se det blev hon aldrig. Och i Lilla byn där det till och med pågår en tävling. Alla vet om tävlingen men ingen pratar om den. Den handlar om bullbak, deltidsarbete och välplanerade matsäckar. Bland annat. OCH man tacklar varandra. Hårt. Inte alltid juste. Om bara inte domaren ser så!
Men Spader var tamejfasiken good enough. Det är inte så illa pinkat, all things considered. Äldste sonen tog "Studenten" i fredags OCH har kommit in på högskolan. Junior räknar 3 *121 i huvudet. Fast han är jävligt blond. Och oftast bara har en strumpa på sig.
På Facebook ondgjorde sig Spader häromnyssens om livet som en tävling som hon tyckte att hon kanske förlorade.
Esset skrev: "Tänker att det är junifär som monopol. Nu har du samlat på dig en fin lägenhet i Järvastaden, ett trevligt/skickligt bridgelag och ett eget Ess, måste vara ett kanonläge."
Nästan som ett "Du slipper ut ur fängelset"-kort?
Jag är så glad att jag inte är - och aldrig har låtsas vara - perfekt! Det skulle stjäla alldeles för mycket energi från de verkligt viktiga sakerna i mitt liv.
SvaraRaderaDet är bra. För perfektionism gäller den gamla devisen "Don't try this at home!"
SvaraRaderaHuvudet på spiken, Spader Dam!
SvaraRaderaJag skyr de där tävlingarna som pesten. Men rätt vad det är, i ett obevakat ögonblick slår jag till underifrån, moahahaha.
Men varför finns de där tävlingarna? Nu även på Facebook, mind you! I livets tävling håller jag på dej, Nilla - och mej!
SvaraRaderaDu är bäst. Så är det! Ingen tvekan om det. Kraaam. Jag längtar efter dig.
SvaraRaderaLängtar efter dig också... Massor! Hur ska det här gå till egentligen?
SvaraRadera