Om att rösta

Det är viktigt att rösta. En rättighet som är nära en skyldighet.

Första gången var nervös- så klart. På posten minsann, eftersom man skulle befinna sig annorstädes på själva valdagen. Allt togs på fullaste politiska allvar och jag hade fyllt 18 samma år - alltså borde det ha varit 1985.

Förra valdagen var det den första gången det skulle röstas utan Henriks sällskap till den vanliga lokalen.Vi brukade skoja och säga att våra röster tog ut varandra. Gruvade mig litet men tänkte att det nog skulle gå bra. Det gick inte bra. Ingen röstning alls. Mamma ringde, pappa hade avlidit hemma. Esset var på besök hos sina föräldrar i Lilla byn och körde därför Spader och kidsen till huvudstaden.

I bilen ned talar Junior om att alla bara dör hela tiden - vi gråter.

Fyra år senare är allt annorlunda. Årets vallokal är Juniors nya skola. Äldste sonen har kommit hem från Örebro så att vi, den nya familjen Spader, ska kunna gå gemensamt och rösta.

Det är ett viktigt val. Jag berättar för Esset att jag inte har koll på kryssen. Okej, säger Esset. "Men visst har jag fattat det hela rätt, det är bara ett parti som det är förbjudet att rösta på?" Jag ler. Han förstår så bra!

Efter allt arbetsamt röstande ska det firas med god mat på stan. BBO-bridge mot Moroten och DP står också på programmet. Och jag är lycklig.

För övrigt ska Spader lägga en inofficiell röst på det parti som tänker avskaffa hostan. För när den är besegrad blir Spader oslagbar och oomkullrunkelig. YUP- så är det!