... Tallin så går planet från gate 6. Eller Gate 6 är bara lur. För det är bussen till planet som går därifrån. Minsann. På planet sitter man två på den ena sidan gången och en på den andra. Planet är litet. Pyttelitet. Och det blåser hård vind. 18 m/s. Inte halv storm, men nästan. Och man tänker att det är tur att inte Miss UD ska med.
Det bästa med så små plan är att man inte stiger så högt så öronen får problem. Det sämsta att man kan bli en aning flygsjuk. En aning tiltade landar vi så i Tallin dryga timmen senare. Det är då som Mamman slår till och inte vill gå uppför trappan till terminalen. Vill ta hissen. Don't enter unaccompanied. Stor skylt. Handikapphiss. Spaders mamma väser att hon ju är med.
Nu vet inte Spader hur ni andra är funtade, men om Mamman talar om för Spader på skarpen hur saker och ting ska göras, då brukar Spader rätta in sig i ledet. Trots ålder fyrtiotre (43). Så Spader sticker in i hissen och rattar den. Håller in knappen till nästa våning. Dörren går inte att öppna. Lätt panik. Spa i Tallin liksom. Upp till nästa våning. Ingen utgång. Går ned. Dörren låst (det här arrangemanget har tagit en stund). Det bankas på dörren och en säkerhetskille öppnar förvånat -spricker upp i ett leende och hälsar välkommen till Tallin.
Mammors "på skarpen" har här inte gått över ens vid pass 48....
SvaraRaderaPuh! Kände hur strupen snörptes ihop när jag läste om hissen, himla tur det löste sig!
Kram!
Välkommen hem, Spader!
SvaraRaderaCina: Visst blir man förvånad! KRAM!!
SvaraRaderaKatarina: Tack! Nu blir Stockholm livsfarligt igen!