DAG 01 -Presentera mig själv

Eftersom alla gör det... och jag ändå inte kan få något vettigt på pränt från de rosa molnen så presenterar vi här Spader. Kanske något annorlunda till formen än i det personliga brevet till arbetsgivare!

Fullständigt galen i att spela bridge och att pussa på Esset är man nu tillbakaflyttad till Stockholmstrakten efter 24 år på bystan, varav 23 i Lilla byn, Västerdalarnas djupaste skogar. Junior 9, den yngste sonen bor hemma (!) men den Äldste sonen 19, studerar första terminen på Musikhögskolan i Örebro. Pojkarnas pappa Henrik, paraplymakaren och Spaders stora kärlek, dog i cancer 2005. I den här familjen är vi alltså mot Cancer. Och Sverigedemokrater. Personligen tycker den här tjejen/tanten att sjukhusserier och naturprogram på TV borde utrotas medan ett eller annat trevligt mord gör sig bra, även i bokform. 43 års ålder borde kvalificera sig för tant, men inuti bor det ibland en mycket rädd och osäker tjej.

Pratar ofta, mycket och gärna, men lyssnar lika bra -om inte bättre. Civilekonom och gymnasielärare som efter ett års hostande och hackande nu försöker ta sig från det otränade hemmafrustadiet tillbaka till ekorrhjulet och de levande friska. Blir glad av en kram. Känslig för kritik. Målmedveten och drivande. Är en innekatt som älskar att shoppa och ta på sig fina skor och kläder. Blir galen av att sitta på en stubbe och njuta av naturen. Snö. Sa någon snö? Då håller Spader för öronen.

På bloggen avhandlas livet. Det är den nya stora, stora kärleken och livspusslet. Esset och pojkarna. Och litet kortspel. Ganska litet kortspel faktiskt. Mer skor. Och kanelbullar. Och om årstiden är rätt -semlor. I går skrev Spader här att hon var lycklig. Det var sant.