För er som inte känner Spader så väl, kan det kanske vara förvånande att få höra om hur svårt det är för henne att våga spela med andra. Bridge alltså.
Förr var det bara Henrik som det vågades - och kanske till och med villes -med. När Esset frågade om spel fanns det tusen anledningar att tacka nej. Att vara ruskigt känslig för kritik är ett problem. Att vara känslig för nedvärdering är ett annat. Att vareviga kille man möter alltid ska lära en allt han kan är ett annat. Att andra tjejer sticker en i sidan ytterligare ett.
Mem så har Spader ett ytterligare problem. Att svara nej på direkta frågor. Helst om frågandet börjar helt neutralt.
Så här till exempel.
-Ska du spela med något lag i Patton-guldet?
-Nej.
-Då kanske du kan spela med oss?
-Jaaaa, det kanske jag kan.
-Då säger vi det!
-Men jag tycker det är läskigt, och skrämmande och alldeles underbart. Samtidigt.
-Det kommer att bli så bra.
Så nu kommer man tydligen att spela i den här bloggarens lag på lördag-söndag.
Det kommer att gå så bra. Du kan ju spela Bridge - jag får tom skäll för att jag inte kan taktiken i 4-manswhist
SvaraRaderaMitt lag brukar ändå vinna eftersom jag förutom att förvilla min medspelare även lyckas förvilla motspelarna
SvaraRaderaAtt förvilla är verkligen inte fy skam!
SvaraRadera