Ni kanske undrar hur livet som firad silvermedaljös ter sig?

Man tränar på Silvia-vinkningar men väntar sig kanske inte precis ett fullsatt Sergels Torg vid återkomsten till Sverige på söndag kväll. Man sover länge om morgnarna och vilar. Inser att luften som gick ur är ett resultat av jobba som en galning i ett halvår också. Tvättar i Polen. Same same. Litet mindre mängder bara.

Annars är nog semester i Poznan inte stort annorlunda än semester i vilken storstad som helst. Shopping, så klart och bad i konstgjord sjö.  Polens trafikrytm känns som om den går i baktakt litet nu och då engelska är inte så vanligt förekommande. Tyska litet vanligare men nog är det mycket hejsan hoppsan hamnade vi här över taxiresorna. Som är billiga.

I Polen vimlar det av ambulanser. Tut tut från morgon till kväll. Snaggade barn som är smala som ungarna i Sverige på sjuttiotalet. Unga flickor i sjukt höga klackar.

Och hur var det nu med den firade stjärnan Spader? Jo, hon får kramar till höger och vänster, var hon sitter och var hon står. Nunes säger att han minsann hejade på Spader hela finalen. Hade man inte älskat Esset så mycket som man gör låg den mannen bra till, I tell You.

Och Helena och Dan som spelade laget med oss. Underbaraste lagkamraterna som har åkt hem till Sverige. Och hela toppensvenskgänget. Finaste fotona tagna av Helena!