... dagen på Nya jobbet som inte gick i raketfart. Kändes underligt lång.Trots att man inte dök in på kontoret förrän efter 10. Kanske var den hägrande bloggträffen som spökade?
Att hostan sätter sina spår i form av trötthet märks på det faktum att Spader inte hade låst toadörren -en unisex- när manlige kollegan också skulle dit- av någon oklar anledning som man inte behagade förhöra sig närmare om eftersom man själv satt ned med byxorna nere. Att Junior stod utanför och väntade på sin mamma kan endast ses som ett ytterligare förvirrande faktum. Stackars kollegan. Måste ha varit en hemsk upplevelse.
Men du hade väl snygga skor på dig i alla fall?
SvaraRaderaAlltså... nja. Tämligen neutrala. Ska vi ringa efter en annan sorts doktor tror du? ;-))
SvaraRaderaHaha. Jag undrar om han bloggar:)
SvaraRaderaNä, ingen på mitt jobb fotar maten.
SvaraRaderaNähä, men fotar de kollegor som sitter med byxorna nere? Det är vad jag kallar ett blogginlägg. :-)
SvaraRaderaOch jag har förresten inte hittat en enda matbild från bloggträffen igår. Jag tror att det bara var ljug och att ni inte alls var på någon bloggträff...
Det kanske var som i Matrix. Det hände- men ändå inte? Bloggträffen alltså...
SvaraRaderaHade kollegan fått upp en kamera där så hade jag blivit förvånad...
Vet inte. Älskar dig distans, på något sätt, och på långt avstånd, Du vet att jag alltid finns här som ett orakel, men aldrig som en gud......
SvaraRadera/din Garozzo
Garozzo: Mon dieu!
SvaraRadera