Funderar över vad det är som..

... gör att man blir kär i någon annan.

En påfågelhona väljer sin partner beroende på hur vacker hans stjärtfjädrar är. En honmal kan locka till sig en hane på över 10 km avstånd genom att utsöndra ett kemiskt ämne, en feromon. Men vad är det som styr vilken individ en människa förälskar sig i och bildar familj med? Vilka intryck/signaler bearbetar vår hjärna med för att säga; ja den här personen vill jag ha. Och vad händer i hjärnan som leder till att det spritter i hela kroppen, hjärtat rusar och den enda som finns i tankarna är en enda person?

Ett seminarium som en annan missade i våras.

Hur är det möjligt att en del killar och tjejer, eller för all del så kallade troll, behöver fler än en person? Är det en ständig bekräftelse som söks? Man struntar helt i vilka som såras på vägen. Att den person som valt att leva med trollet ständigt blir lurad och förmådd verkar inte spela någon roll. Att trollen själva blir samtalsämnen i varenda gård och stuga kanske inte gör så mycket, men trollkompisarna kanske inte har förtjänat det on top of things.

Själv föll man för Essets snygga ben. Kanske flög det runt en eller annan feromon i luften också. Men om han en dag får svans, som ett riktigt troll, är det tack och good bye.