Litet grand oroade man sig ändå. Inte bara för hur det skulle gå för Junior med ny skola och nya vänner. Man tänkte att med ett socialt geni kan det nog ordna sig.
Hur skulle det gå för Spader? Nya vänner? Man tänkte att med ett troll i kretsen runt Esset kunde det gå precis hur som helst. Eller till och med ganska illa.
Med facit i hand två år senare kan man meddela att den oron har kommit på skam. Trollet ställde sig i ljuset och sprack. Det finns vänner. Och kollegor. Bokcirkel. Tjejbridge-egentligen borde man säga tantbridge men det har inte tanterna fattat så det får vara tjejbridge ändå. En Stjärnsopran. Och så min lilla, lilla värld av bloggar.
Tack! Hemskt mycket TACK!
Har du tackat dig själv också?
SvaraRaderaDet måste ha varit en rätt vansklig omställning.
Friskt vågat hälften vunnit, sägs det. Det är ett stort steg att bryta upp från jobb och hus. Du hade ett riktigt dragplåster - Esset - men mycket beror på dig själv, du har verkligen givit järnet. Junior är nog lik sin mamma - klart att det skulle gå bra för honom.
SvaraRaderaHa det bra.
Kram Viola
Känns rätt gött att du/ni tog steget va? Hejja er!
SvaraRaderaÅsa: Nej, jag har inte tacka mig själv. Men det ska jag göra. Absolut.
SvaraRaderaViola: Stort steg för oss alla. Inget vi ångrar. Kram, du säger så snälla saker att jag rodnar!
Erika: Jaaaa! Fasiken vad det ställde livet på sin spets, men sjukt värt!
Tack själv fina Spader för att vi får hänga med dig här i cyberspace! Och ja, troll spricker i solsken, så sant som det är sagt!
SvaraRaderaGlad påsk!
Tack själv fina Spader för att vi får hänga med dig här i cyberspace! Och ja, troll spricker i solsken, så sant som det är sagt!
SvaraRaderaGlad påsk!
Glad Påsk, Cina!
SvaraRaderaHåller med!
SvaraRaderaDet är vi (tanter) som ska tacka för att du förguller våra liv med... ja, DIG!
En beundrarinna
Tack tant Nooomi! Du är så jäkla snäll som låter mig pladdra på som en galning på varje träff! :-)
SvaraRadera