Går med. Bara för att det är ett nätverk där inne som man vill joina. Inte göra karriär. Vill vara där man är. Familjärt, vänligt, tryggt, omväxlande, roligt och nära. En plats för Spader helt enkelt.
Men. Där på LinkedIn har man raskt, via någon obskyr FB-knapp frågat miljaders miljarder (eller kanske bara fyrtiofyra) småbekanta om att bli kompisar. Som FB all over. Inte för att de personerna stör mig utan jag är mer förtvivlad över att de kanske ska tänka "Är hon här OCKSÅ!"
Det gör förmodligen Trollet. Men just det skiter man högaktningsfullt i. Man har ju inte frågat just Trollet. Heller.
För övrigt hittade man Jonny via gemensamma vänner på FB. Av någon anledning tror jag att han inte finns på LinkedIn. Men för all del. Jag kan ha fel. Har inte addat honom. Fast det fanns ett foto. Eller två. Han ser inte ut att ha åldrats många dagar. Är inte så himla säker på att det är så positivt som det först verkar.
Haha. Jag tror att jag gick med där när jag var på det stora företaget, men jag är inte säker.
SvaraRaderaOm du går in och hittar mig, får du hojta till!
SvaraRaderaHerregud, facebook, säger jag bara. Vår tids virvelvind. Man är glad om kan kommer oskadd ur vagnen, liksom. Att håret är rufsigt och att man håller på att strypas av handväskan får man ta.
SvaraRaderaDu har rätt! LinkedIn som writer of beige novels?
SvaraRaderaNä, jag hoppade över det. Hopp!
SvaraRaderaUndrar om inte det var ett riktigt hopp!
SvaraRadera