Tittar på bilderna med skräckblandad förtjusning. Gillade verkligen inte att vara med på bild och försökte undvika det i möjligste mån. När någon ändå lyckades övertala blundades det vilket inte inbjöd till fler bilder. Men känslan inför bilderna är ändå. Jaha. Jaså. Såg väl inte så tokigt ut. Inte ens kläderna generar för det var ju tidens melodi, liksom. Det som i stället skapar genansen är det ungdomliga oförstånd som man motvilligt drar sig till minnes. Ett understundom arrogant sätt och en sårande attityd gör att en del bilder får den här tjejen tanten att vrida sig som en mask inför metkroken.
Själv tycker jag att människan som syns på bilderna ser likadan ut i dag. Kanske hade hon lite längre, och krulligare hår då, men i övrigt: Same, same liksom.
SvaraRaderaOm känslorna var annorlunda så är det inget undertecknad vet något om ändå. :-)
Åh, vad mycket lockar! Var har du gjort av dem? För du hade väl inte permanentondulerat dig?
SvaraRaderaÅh, du är ju jättesöt. Självlock eller permanent?
SvaraRaderaSalomonryggsäck - det var tider det
SvaraRaderaJag noterade exakt samma som Shamrock: salomonryggan! God, vad jag älskade den! Fick mig att känna mig så cool och rätt. Fint på någe vis.
SvaraRaderaKatarina: Man var liksom så ung och dum. Naiv och ibland jäkligt okänslig. Och ja, man ser ju vem det är!
SvaraRaderaNilla: Massor av permanentondulering, det är är ju 80-talet!
Åsa: Permanent. Om och om igen.
Shamrock: Jag älskade den. Den blev senare stulen med nycklar och skolböcker, men jag blev mest förtvivlad över själva väskan.
Erika: Det var min första "innegrej"! Sedan har väskor aldrig varit så där coola någonsin igen.