torsdag 17 maj 2012

Samtidigt på Facebook

Det förflutna hinner ikapp, när en gammal klasskompis, vi kan kalla honom Ulf- mest för att han faktiskt heter det och ändå inte läser här, lägger upp foton från vår gymnasietid. Det här var på den gamla goda tiden när det inte var vardagsmat att var och varannan kille/tjej rusade runt med systemkamera i högsta hugg. Men Ulf, han var intresserad av foto.

Tittar på bilderna med skräckblandad förtjusning. Gillade verkligen inte att vara med på bild och försökte undvika det i möjligste mån. När någon ändå lyckades övertala blundades det vilket inte inbjöd till fler bilder. Men känslan inför bilderna är ändå. Jaha. Jaså. Såg väl inte så tokigt ut. Inte ens kläderna generar för det var ju tidens melodi, liksom. Det som i stället skapar genansen är det ungdomliga oförstånd som man motvilligt drar sig till minnes. Ett understundom arrogant sätt och en sårande attityd gör att en del bilder får den här tjejen tanten att vrida sig som en mask inför metkroken.


Det är alltså inte bara människorna som syns på bilderna, utan där finns också en massa känslor. Det är väl det som är fotograferingens kärna?

6 kommentarer:

  1. Själv tycker jag att människan som syns på bilderna ser likadan ut i dag. Kanske hade hon lite längre, och krulligare hår då, men i övrigt: Same, same liksom.

    Om känslorna var annorlunda så är det inget undertecknad vet något om ändå. :-)

    SvaraRadera
  2. Åh, vad mycket lockar! Var har du gjort av dem? För du hade väl inte permanentondulerat dig?

    SvaraRadera
  3. Åh, du är ju jättesöt. Självlock eller permanent?

    SvaraRadera
  4. Salomonryggsäck - det var tider det

    SvaraRadera
  5. Jag noterade exakt samma som Shamrock: salomonryggan! God, vad jag älskade den! Fick mig att känna mig så cool och rätt. Fint på någe vis.

    SvaraRadera
  6. Katarina: Man var liksom så ung och dum. Naiv och ibland jäkligt okänslig. Och ja, man ser ju vem det är!
    Nilla: Massor av permanentondulering, det är är ju 80-talet!
    Åsa: Permanent. Om och om igen.
    Shamrock: Jag älskade den. Den blev senare stulen med nycklar och skolböcker, men jag blev mest förtvivlad över själva väskan.
    Erika: Det var min första "innegrej"! Sedan har väskor aldrig varit så där coola någonsin igen.

    SvaraRadera