måndag 4 juni 2012

Här i Järvastaden har alla Spaders killar...

... gått till sängs. Äldste sonen är också på plats. Och plötsligt är det omöjligt att hindra tårarna. Det är juni. Det är känslor.

Jag är outsägligt ledsen för vad jag har förlorat. Oändligt tacksam för vad jag har kvar. Och så bubblande lycklig för det liv jag har funnit. Samtidigt.

I körsbärsblommens och asfaltens land.

10 kommentarer:

  1. Livet är en mix av både sorg och glädje. Du har förlorat mycket och du har vunnit mycket. Ett helt Hjärter Ess. Det är inte dåligt. Kramar om.

    SvaraRadera
  2. Cicki: kramar tillbaka!
    Loppanlej: Kram!
    Nilla: <3
    Erika: Kram!
    Bme: Kram!

    SvaraRadera
  3. Detta känslomässiga kaos, saknad, sorg, lycka, tacksamhet
    i en osalig snarare än salig mix. Kan bara skicka dig kramar,
    så många du vill ha underbara du.

    SvaraRadera
  4. Å tack Ulrika! Skickar tillbaka massor. Så klart!

    SvaraRadera