Jag var aldrig arg. Men fruktansvärt besviken. På hur livet lät mig bli änka vid 38.
Jag har gråtit floder. De tårarna har börjat trilla alltmer sällan.
De kommer att passa fint bland de andra stenarna jag har plockat åt honom på alla mina resor.
söndag 1 juli 2012
Nu är det inte längre juni
I går var det sju (7) år sedan mina fina pojkars pappa Henrik dog i cancer. Han lämnade mig ensam och han lämnade dem. Att leva vidare utan.
Jag var aldrig arg. Men fruktansvärt besviken. På hur livet lät mig bli änka vid 38.
Jag har gråtit floder. De tårarna har börjat trilla alltmer sällan.
Jag tror fortfarande inte att det är tiden som läker. Utan annat. Livets plåster. Som mycket väl kan vara jordgubbar. I det här fallet köpta på Öland.
Igår plockade jag bara några stenar på Ölands norra udde tillsammans med Junior för att lägga på hans (och min pappas) grav i Lilla byn om några veckor.
De kommer att passa fint bland de andra stenarna jag har plockat åt honom på alla mina resor.
Jag var aldrig arg. Men fruktansvärt besviken. På hur livet lät mig bli änka vid 38.
Jag har gråtit floder. De tårarna har börjat trilla alltmer sällan.
De kommer att passa fint bland de andra stenarna jag har plockat åt honom på alla mina resor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kram
SvaraRaderaKram tillbaka!
SvaraRaderaJag är så glad att du numera har det finaste Esset i hela världen som kan krama dig och torka dina tårar när du är ledsen. Och en jättefin kompis och låtsaspappa till storsonen och Junior. Kramar i massor till goaste Spader.
SvaraRaderaÅåååh Cicki, vilken tur jag har haft ändå! Kramar tillbaka till dig också!
SvaraRaderaJag tycker att du är jädrigt bra!
SvaraRaderaKram från mig också.
SvaraRaderaSå vackert och känsligt skrivet om din sorg. Jag fick tårar i ögonen. Hoppas stenarna blir vackra på graven.
SvaraRaderaÅsa: Och jag tycker du är jädrigt bra!
SvaraRaderaIngerun: Kram tillbaka!
Nina: Jag tror stenarna blir fina. Funkar bättre för mig än blommor.