Men i verkligheten hjälper det inte att trycka på knappar. Ingenting hjälper mot vissa saker.
Samtidigt gör Äldste sonen mig glad. För han står upp mot SD-anhängarna från sin Lilla by-bakgrund. Bra där!
torsdag 15 november 2012
En dag på Internet
Jag läser hos Kristian. Han får mig att gråta. Samtidigt letar Lina efter en pausknapp i sin statusrad på Facebook. En kompis till henne länkar till den här knappen. Trycker på den. För jag vill verkligen att allt ska bli OK.
Men i verkligheten hjälper det inte att trycka på knappar. Ingenting hjälper mot vissa saker.
Samtidigt gör Äldste sonen mig glad. För han står upp mot SD-anhängarna från sin Lilla by-bakgrund. Bra där!
Men i verkligheten hjälper det inte att trycka på knappar. Ingenting hjälper mot vissa saker.
Samtidigt gör Äldste sonen mig glad. För han står upp mot SD-anhängarna från sin Lilla by-bakgrund. Bra där!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mm, Kristian.. Jobbig läsning, ännu jobbigare att uppleva i verkligheten. Kan tänka mig att du har ett hum om hur det är.. iaf att stå bredvid.
SvaraRaderaheja sonen, mycket glädjande iaf :)
Kram!
Hej Erik!!!
SvaraRaderaJAaa där har du en son att vara stolt över!
SvaraRaderaOch cancer är skit. Mina barns Farmor genomlider just nu, det som kan vara de sista timmarna av denna hemska sjukdom...
Heja sonen. Starkt!!
SvaraRaderaStorsonen är en klok en. Har förmodligen ärvt det från mamman!
SvaraRaderaUlrika: Kristian - jobbigt och vackert. Önskar jag aldrig hade behövt läsa, väntade på en fin roman i stället.
SvaraRaderaIngerun: Jag ska presentera er för varandra någon gång! Troligen redan i juni.
Fru Fransson: Jag har ganska svårt med fördragsamheten mot just cancer också.
Åsa: Heja din också, jag poppar Hellberg på Spotify konstant!
Cicki: Hoppas han blir som en manlig version av mig. ;-) Han är klok, du får träffa'n sen!