Dags för oss att stänga den här månaden och lägga allt till handlingarna. Den har varit svajig. Eller JAG har varit svajig. Minst sagt.
Min mamma sa nyss i ett samtal att numera, sedan jag har flyttat ned till huvudstaden, är det vintrar igen. Not in a good way. Jag är en snömagnet. Det är verkligen inte min mening, snarare tvärtom.
Men nu när sportlovet tar slut så beslutar vi helt enkelt oss för takdropp och för att låta gruset ligga kvar ensamt på trottoarerna. Jag kräver litet mer vår.
Och i ett svagt ögonblick har jag lovat Hurtis att köra igång motionen igen. Vet ju att den hjälper om jag bara tar det lugnt och inte släpper in hostan. Balansgång alltså.
Gällande bridgen har jag inte fattat alla beslut. Tvivlar på förmågan och om jag vill satsa allt det som krävs för att spela i de här riktigt bra lagen jag håller till i just nu.
Den som överlever mars får se. Exakt fyra veckor till London.
Mot nya tider! Jag är på!
SvaraRaderaDå kör vi!
SvaraRaderaSom regnguden i del X av Hithchikers guide to the galaxy. (Om du inte läst dem är det en man som är förföljd av regn. Det visar sig att utan att han vet det är han regnmolnens gud.)
SvaraRaderaDu menar att jag är snömolnens gudinna? Självklart!
SvaraRaderaHellre snö och kallt än regn och slask. Men nu räcker det. Jag kräver vår jag med! Pronto!
SvaraRaderasamma sak här! Så fort jag emigrerade till Italien började somrarna i svedala att bli rekordvarma och härliga, men vad händer när man kommer hem? Sketasommar och bara regn! Jag tror jag emigrerar tillbaks igen, för allas skull.
SvaraRaderaSinglemamman: Vi har en deal!
SvaraRaderaKati: Aha, vi har bägge del i skulden. Jag kan också tänka mig att emigrera till Italien - för maten och vädret- för att inte tala om skor och kläder, men Berlusconi och så? Ställer mig frågande.
Inget svagt ögonblick att tänka sig att motionera, kram h
SvaraRaderaHurtis: If you say so!
SvaraRadera