Om vad som händer

Jag jobbar som en galning. Är ekonom så därför försöker jag samtidigt se smart ut. Fungerar så där bara, eftersom jag sover litet dåligt, kanske på grund av stress. Eller så är det snö. Skaver som sten i skon. Är blek. Blekare går inte.

Så spelar jag bridge. Bridge på längden och på tvären. Eller spelar och spelar. Kastar korten åt något håll bara.

Idag fyller Äldste sonen 22 år. Han är så jävla bra, Äldste sonen, inte bara för att han fyller år. Han är en fixarkille helt enkelt. Stolt mamma gråter en skvätt. För att han fyller tjugotvå (!!!) år. Så råkade jag ringa honom klockan 8:30 när han hade första lektionen klockan 13.Och inte blir han sur för sånt heller. Fast jag inte ens skulle ringa till honom utan till Mamma. Det där med kortnummer är konstiga grejer.

Junior ska spela trummor och sjunga. Hallonbergens Kulturcentrum klockan 18. Tänker att det ska bli en stolt mamma där också. Det är två låtar så jag hoppas att han inte tappar bort trumpinnarna under mellansnacket.

Så gråter jag en skvätt till för att deras pappa skulle vara så sjukt nöjd med sina pojkar idag.

Läser på om personalfrågor. Ett projekt jag håller på med så här i bokslutstider. Ska på föredrag om risker. Perfekt när det gäller allt utom att jag måste vara på plats i fiendeland i morgon bitti klockan 07:30. Vilket i och för sig inte borde vara något problem när jag ändå inte kan sova. Ett finfint projekt i all sin enkelhet.

Så har en annan, roligare och tills vidare hemlig grej, hamnat i mitt knä. Kul saker får gärna hamna där.

Slutligen skriver Åsa om stalkers. Troll. Esset sa, apropå någon tidningsartikel häromsistens, att Trollet nog har slutat bry sig om vad han och jag gör nu för tiden. Ha ha ha. Men allvarligt. Det här ovanligt efterhängsna trollet börjar bli mer som ett litet troll. Nicke Lilltroll. Mossa, mossa.

Ja, ni hör ju. Blandat bandat.

Tror jag måste köpa en semla idag. För att jag kan. Och är värd det.