Min pappa

Idag pratade vi länge om honom, jag och mamma. Saker han brukade säga och saker han brukade göra.

Hon saknar honom. Förstås.

Jag har aldrig riktigt haft tid att sörja. Pappa. Eftersom han lämnade oss dryga året efter Henrik var det liksom stängt och det fanns inte heller plats för min sorg bland alla andras. Så kan det vara. Så var det.

Han hade varit stolt över oss, pojkarna och mig, säger mamma.

Och tänk, jag tror henne. Idag hade han gjort en piruett!