Junior fyllde fyra samma månad och Äldste sonen var fjorton.
Tänkte att livet var slut. Hur skulle jag någonsin kunna bli glad, på riktigt, igen? Skulle jag klara att ta hand om mina barn? Skulle jag bara bli ett tomt skal, ett vrak på botten av ett hav?
Ni som har läst här vet ju att det naturligtvis gick. Om det handlar om Esset? Nja, jag hade ju blivit glad innan. Så klart underlättar kärlek eller romantik. Jag hade en tid då allt var riktigt, riktigt svårt. Men också en tid som har format den jag är. Hade jag velat vara utan erfarenheten?
Ja.
Jag fattar inte man ska behöva se något positivt i allt som händer. En del är ju bara skit. Det handlar väl mer om att försöka hitta andra saker som är positiva, som kan väga upp.
Trava på kamrat, liksom.
Om mindre än tre veckor ska jag sluta vara änka. I juni.
Som det verkar ångrar varken jag eller Esset någonting.
Dagens dojor åker buss!
Skönt att det går att bli glad igen. Men visst skulle vi kunna vara utan vissa av våra livsupplevelser.
SvaraRaderaSnygga buss-åkar-dojor.
Ååh kloka Spader, du har så rätt.
SvaraRaderaDet gäller att leva livet precis som det är. Att med acceptans fatta dagens taktpinne och med siktet inställt på det som är viktigt, leva livet just idag.
Mer KÄRLEK till folket! ♡♥♡
Och jag är så GLAD för din skull!
SvaraRaderaJag känner också att man kan vara utan vissa saker. Visst, det ger lärdomar och formar en och man kanske blir en bättre människa. Men, det hade man kanske blivit ändå? Och döda makar och fäder, det kan man sannerligen vara utan.
Du rockar <3
Usch, kan inte och vill inte tänka mig hur man går vidare, men jätteglad för din skull att det gått och tycker det är jättekul att du och ditt Ess "ska ingå i samma kortlek" (fy så dåligt jag fick till det).
SvaraRaderaSå himla bra, att ta fram det där värsta och våga prata om det. Fastän man såklart önskade att det inte funnits där att behöva ventilera. Kram och kärlek är för fasen det allra allra bästa <3
SvaraRaderaMärker nu hur länge sen det var som jag kommenterade här.
SvaraRaderaJag läser vad du skriver, det är bara jag som är slö att kommentera.
Jag önskar dig och ditt Ess världens underbarast, härligaste liv. Det är ni värda!
Kram på er!
Kram!
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med.
SvaraRaderaFick en klump i halsen när jag läste. Dina ord berör.
SvaraRaderaGrattis blivande fru o. KRAM fr lilla byn
Åh, fina, fina Spader! Så fint du beskriver något så himla svårt!!!! Vissa saker vill man verkligen inte men det händer ju ändå.
SvaraRaderaVarm kram!
Det till synes omöjliga
SvaraRaderaär nästan alltid möjligt.
Vi måste vara dörröppnare, som ser
utmaningar i det som förefaller
oöverstigligt.
På samma sätt som häcklöparen får vi ta hindren alltefter som de kommer.
Nu är det slut på hindren, (kanske något litet)önskar dig allt gott.
Kram Viola
Du skriver så fint och dina ord går rakt in i hjärtat! All lycka till dig och Esset. Kram vännen!
SvaraRaderaNågra av oss har fått följa dig på en del av den resan. Och jag är så himla glad att det numera finns ett Ess i ditt och pojkarnas liv. Kram till världens bästa Spader.
SvaraRaderaFinaste Spader!! Största kramen!
SvaraRaderaFinaste Spader!! Största kramen!
SvaraRaderaSå. himla. bra.
SvaraRaderaAtt du växlar över till Fru.
till ditt Ess.
Min varmaste lyckönskningar. Redan här och nu, Spader!
Så himla fint, jag blir alldeles tårögd. Det är ju fantastiskt att man kan få lycka efter att det värsta i världen har hänt. Kram på dig.
SvaraRadera