Själv vet jag inte om varken vägen eller målet är värd resan.
Om någon timme depåstopp hos Hurtis! Känner jag mig glad för i alla fall. Och imorgon Meja!
Anas ett leende i ena mungipan?
fredag 19 juli 2013
På väg mot Lilla byn
Långt. Bil. Vi kan vägen utantill, Junior, Esset och jag. Skog. Skog och skog. Vi ska bo hos vänner tills söndag, sedan återvänder jag till civilisationen medan Esset väljer fiske och bärplockning vid skogskojan. Jag är av för klent virke för sånt. Vi ska dricka cider, hänga i öltält och besöka gravar. Junior träffa kompisar och spela dator, bo hos farmor och kusin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas att det är värt det!
SvaraRaderaKlart det är ett leende i mungipan! Låter helt klart värt det!
SvaraRaderaNej, hur ska man veta om vägen och/eller målet är värt resan innan man är framme?! Var det inte Karin Boye som babblade om det där? Hon hade inte mycket koll hon inte.
SvaraRadera