The Big C.
Sonen gör något som Cathy vill hinna se.
Jag åker tillbaka i tiden. Våren 2005. Junior är tre år gammal. Ska fylla fyra på nationaldagen. Henrik sitter ofta ute i rullstolen eller någon annan skön stol och tittar på när Junior spelar fotboll. Han har försökt spela någon gång, men morfin gör inte underverk för koordinationen.
Vi bestämmer att treåringen ska få en tvåhjuling. Trots en envis åsikt hos mamman om att treåringar inte cyklar på tvåhjulingar. Inte fyraåringar heller.
Vi tänker att Henrik ska hinna se sin son lära sig cykla.
Det tar en hel lång dag. Egenhändigt lär sig treåringen, snart fyra, att cykla. Utan stödhjul. Utan hjälp.
Så cyklar han för sin pappa.
Hela den sommaren cyklade han för sin pappa.
Även när Pappan bara kunde se honom uppe från molnet.
Jag tror Henrik har fullt sjå att kolla på allt roligt ni hittar på, alla fyra. Numera trummar väl Junior även för Henrik och för kung och fosterland.
SvaraRaderaOm han gör! <3
Radera<3!
SvaraRadera<3
RaderaFinaste presenten!
SvaraRaderaBättre present fanns ingenstans att få. <3
RaderaKärleken gör oss så starka... ♥
SvaraRaderaPrecis! <3
RaderaFint skrivet <3
SvaraRadera<3
RaderaVilken fin text, Spader!
SvaraRadera<3
RaderaSå fint, nu väter ju mina tårar ned tangentbordet...
SvaraRaderaBlir ju lättare så när man är sjuk. Krya på dig! <3
RaderaJag läser. Tack för dina rader, hjälper till med perspektiven denna dag.
SvaraRadera<3
RaderaÅh. Så sorgligt och fint.
SvaraRadera