Dagens råkning

Vid hemkomsten på årets sista jobbdag hade Juniors lampa gett upp jordelivet.

Idé.

IKEA?

Eftersom några i familjen stod i tacksamhetsskuld till undertecknad var svaret givet.

Sjutton (17!) chipspåsar senare, vilka inte ens stod för 10 % av kvittots slutrad, svischade familjen hem. Litet av enade vi stå, söndrade vi falla.

Alla har överlevt. Och i morgon kanske jag skriver en årskrönika. Eller inte.

Decembermorgon

Tacksamhet. En tunn vacker månskära. Stadens silhuett. Alla lampor. Jag suckar och får en sten i skon. Fattas bara att bussen är försenad.

Dagens vinnardoja!

Jag är en sådan där jobbig morsa som säger pinsamma saker som...

... till exempel att "När E var i er ålder och hade LAN brukade de inte snacka om tjejer hela tiden som ni gör!"

Reaktion: "VI brukar väl aldrig snacka om tjejer!"

Sånt som de säger är också väldigt roligt: "Det var en tjej, en kille och en astronaut!"

Om tjejen på Coop har en blogg...

... skriver hon nog om en puckad kund som velade sig igenom en beställning av mat till nyår.

"Fullständigt hopplös vindflöjel! Mannen verkade vara van och tog det hela med ro."

Kunden kan ha varit jag.

Jobbe

Har ett matpaket med mig. Klassiskt. Skinksmörgås med mycket senap, ett kokt ägg och en festis. Känner mig som åtta. År.

Lyssnar på Ratata. Påverkad efter filmen på SVT. Känner mig som 15. År.

Planerar för nyårsafton. Middag med vänner. Förnuftigt. Inget party hela natten utan lugnt och fint med ett tomtebloss vid tolvslaget. Känner mig som 46. År.

Just ja, det är ju 46 jag är.

Målat julrött med glitter

Problemet med det är att jag känner mig nästan som en av tjejerna i klippet. Mycket naglar going on.

 

Jag har en ny Ajfån

Med den kan man fota snygga bilder. I torsdags var jag på event hos Canon, där jag gick på världens snabbaste kurs i fotografering. "Har ni någon kamera hemma?" Det undrade kursledaren. "Den som är i telefonen räknas inte, det är ingen kamera!"

 

"Jag har en rosa!" Det visade sig vara en lögn. Den var tydligen silverfärgad.

 

Sedan följde 25 minuter av att inte fatta någonting av slutartider, exponeringstider, bländare, skärpa, fokusering och brännvidd. Turligt nog hade jag sällskap av god glögg och en lussebulle.

 

 Före

 

Efter

 

När eventet var slut fick jag ta med en skitsnygg disneygran hem.

Idag chattade jag med en vän litet snabbt på jobbet och fick plötsligt...

... en tår i ögat. Eller kanske några fler. Så klart kom vd insusandes precis då och jag måste bedyra att det bara var litet julmelankoli i samband med vackra jullåtar på Spotify, Nu ska man ju inte tro att det stannade därvid utan strax var halva kontoret inne på spontanmingel när tjejen tjöt. Eller tanten grinade. Vilken sko som passar bäst avgör ni. Det underlättar inte alltid att ha nedriven vägg och dörr på grund av ombyggnad.

Jag har verkligen varma känslor för det där jobbet och personalen som jobbar där. Och för kompisen i chatten. Och för pojkarnas pappa som var där en stund i tanken.

Senare var jag och fixade håret. Min fina frissa ska sluta fixa mitt (och alla andras hår) för att i stället så småningom bli polis. En fin polis. Tur för poliskåren. Så det kom en liten tår då också. Jag ska få en ny frissa. Hoppas att vi kommer att gilla varandra lika mycket!

För övrigt är jag nu blondare. Den blondaste på hela kontoret. Kanske på hela bridgeklubben. Om man inte räknar Moroten.

Att åka buss

Bussen kom en kvart sent och jag kontrade med att försöka planka.

En sak som är bra med mig är att jag är snäll

Kanske inte hela tiden, men ofta.


Inte mot allt och alla heller. Är till exempel inte så överdrivet intresserad av att gulla med djur.

Eller människor i allmänhet.

Barn.

Barn är jag snäll mot. Om de är små. Under tre. År. Om de inte grinar och gnäller hela tiden.

Men annars är jag snäll. Jävligt snäll.

Om hosta hade varit med hade den tagit alla fem

Sten, sax, påse, ödla, Spock.

Hostar

En bra sak med att bo i Hufvudstaden är, till exempel, att man kan ringa till sin specialistläkare en måndag och ha en tid hos densamme en tisdagskväll. Att man får boka av en bridgetävling kan ses som en positiv bisak beroende på dalande form, kanske på grund av ovan nämnda orsak till att läkartiden från början behövde bokas.

Esset och jag...

... har städat kylskåpet.

Nu undrar jag över hur många facebookpoäng man får för sånt.

Är det fler eller färre än vid bakning?

Krävs det bild på Instagram?

Kompensationsinlägg för dålig bloggning som jag skyller på livet som pågår

Jag ger er granen på vår gård. Okej att fotot är dåligt, men det är granen också. Ungefär den fulaste jag har sett. Notera att strömkabeln till ljusslingan tydligen inte räcker helt till närmaste kontakt utan därför måste ta en tur utanför granen.

Bör bostadsrättsföreningens styrelse avgå? Jag röstar för ja.

Bad Mama

Alltså. Sladdade in på skolwebben vid niosnåret för att kolla litet hur det egentligen var med Juniors skolavslutning den här veckan. Någon påstod att Mammorna och Essen skulle få komma och lyssna på när barnet sjöng (men det var ljug).

Det var då det upptäcktes att det var skridskodag på Spånga IP hela dagen.

Hade Junior några skridskor med sig? Högst otroligt kunde man tänka, för när man lämnade hemmet satt han i lugn och ro och käkade en macka. Och visste någon ens någonsin om det ens fanns några skridskor i rätt storlek och i så fall var? Om någon sådan person fanns, så var det inte synonymt med Junior.

Man försökte få kontakt med skolan för att kontrollera det här med låneskridskor och hjälmar och så. Skolans telefonväxel är mer av modell kassaskåp. Inbrottssäkert. Fick slutligen tala med rektorn och ett telefonnummer direkt till läraren. Som hade sin telefonsvarare igång.

Nöjde mig slutligen med att vara en dålig mor, i stället för att åka hem och söka genom förrådet efter skridskor och köra ut till Spånga. "Sånt där har väl alla föräldrar gjort någon gång?" Ja, till och med sådana som inte spelar kort och jobbar 24/7. Men vilket dåligt samvete man får!

Har pratat med Junior nu.

"Ja, jag kom på det i morse så jag har kokat varm choklad (!) och tagit termos"!

Med spelat lugn frågade jag om han verkligen kommit ihåg att slå av plattan.

"Ja, det kollade jag. Vänta. Ja, jag slog av den."

Idag

Lucia: Det vankas glögg, pepparkaka och lussebullar om en strax.

Fredag: Enligt tradition ska lunchen vara hamburgare och Cola. Den kan i december bytas ut mot julmust. Fint som snus!

Personalfest med julbord: Mingel på bygget direkt vid dagens slut 16. Man förtäljer mig att det har laddats med cider. Sedan åker vi hit.

Som kollegan nyss sa. "Idag ska vi bara softa litet".

Själv hänger jag med excel, några rapporter och inkuranstrappa inför årsbokslutet.

Också litet softish en fredag.

Inte precis Ernst

"Det händer mig rätt ofta att jag bara drar ut i skogen och tar upp en pinne och täljer litet".

Det händer mig rätt sällan.

Grisar-flyger-sällan.

Gott?

I det privata näringslivet kan det hända att det väller in godis från alla håll och kanter när det lackar mot jul.

Det är vansinnigt.

Frestande.

Vanebildande.

Livsfarligt.

Och omöjligt för mig att motstå. Gott är det. Än slank hon hit och än slank hon dit.

Eller slank kanske ändå inte är ordet vi söker?

Dagens citat

"Jag behöver ingen mail, jag jobbar bara åtta timmar i veckan!"

Dagens fråga

Nilla undrar var jag förvarar alla skor.

Alltså. Jag förvarar under sängen, i min smarta skoförvaring. En del förvaras i annan random skoförvaring. En del i garderoben. Som vanliga människor. Några par finns på jobbet. FYI har jag ett nytt större skoskåp på gång i mitt nya flashiga kontor som ska vara inflyttningsklart i januari.

Och så gäller ju så klart den gyllene regeln. Två in - en ut.

Men ibland går det på vingel. Akut skoutrangering krävs. Idag är inte ibland. Idag var det mer trängande med förrådspåfyllning, kändes det som. En stark sådan känsla.

Min julskinka har rymt

Eller. Det är Esset som har rymt. Till ett julbord ute på stan.

Själv sitter jag hemma framför tv:n och viker tvätt. Nobelfest.

Tar en liten paus och klickar hem tre par skor. Someone has to do it!

Just ja, ni vill ju ha dagens doja

Jag läser fortfarande nyheterna från Lilla byn. De är oftast litet eljest andra nyheter.

Idag...

... tänker jag att litet mindre kortspel och litet mer julgodis kan vara okej.

Så kanske, kanske låter jag bli att spela mer innan jul och följer Erikas recept. Och Leilas Rocky road?

Mer choklad åt folket.

Nu först följer jag Jempans uppmaning! "Öppna ikapp alla luckorna, smeta på allt du har och lägg dig i badet."

Och jeeeeezes vad jag har mycket att smeta på!

Posten är sämst

Efter att vi har spelat kort med stolpe ut några tillfällen på slutet analyserar Esset givarna och jag shoppar.

Jag börjar undra var "ho ho ho-paketet" är.

Hos Posten! Två (2!) sidor med felsorteringar.

De kanske också skulle analysera litet? Det händer att jag sorterar fel när jag spelar kort. Avsiktligt eller inte. Nu har jag i alla fall nya glasögon.

Ni som brukar hänga här kanske undrar litet grand om det är så att ...

... bränslet håller på att ta slut?

Visserligen fick vi hederlig soppatorsk på E18 på väg hem från Karlstad i söndags kväll, men det var faktiskt Essets fel. Själv orkade jag inte ens bli irriterad. Och då är jag ändå litet av ett rivjärn. Mellan varven.

Nej. Inte stopp alltså.

Mitt liv är mer, av olika anledningar, som när Suzanne Reuter i Svensson, Svensson ska förklara nyckeln till sitt lyckliga äktenskap med brevbäraren; "Blunda och tänk på något annat".

Så det är vad jag gör. Blundar och kör på.

Och det är ett lyckligt liv och ett lyckligt äktenskap. I Järvastaden, Sundbyberg, Sverige, Världen.

Jag är inte bara ekonom utan också mamma

Eller egentligen är jag mer som en kvinnlig Darth Vader.

"I am your Mother!"

Min fine Äldste son. Som har bokat tid. För annars tar jag fram mitt lasersvärd.

På fredag ska det komma en massa snö

Jag förhåller mig känslomässigt tämligen sval till detta.

Var är kalendern?

Det frågar Åsa. Med rätta. Jag vet inte. Brukar alltid hålla på med en kalender och tramsa hela december. Men inte i år. Jag har Body Shops kalender men har ännu bara öppnat lucka 1. Hur kan det komma sig?

Men det är mysigt och städat hemma. Trots att jag spelar kort varannan dag. På jobbet har jag massor att göra och bara älskar det. Men jag är trött. Ända in i märgen trött. Gör precis allt jag vill och önskade mig av livet. (H)järnbrist?

Truppgymnastik?

Sida vid sida. Synkroniserad rullning.

Excel.

Budget.