Tänker ni någonsin så?
Det gör jag. När jag lyckas med något, eller uppmärksammas i något sammanhang.
Då undrar jag vad det beror på, den där känslan av underdog.
Vad beror det på att jag, trots konflikträdsla, ständigt ställer till trubbel och ifrågasätter? Vilka är mekanismerna bakom den, ibland ganska starka, känslan av att livet är en tävling? Är det "klassresan"?
Slutligen undrar jag varför jag blir så ledsen över vad andra ibland vräker ur sig.
"Det blåser hårt på toppen!" "Litet får man tåla när man spelar i eliten!"
1:a på floskeltoppen. Om du frågar mig.
Jepp, jag tänker så ibland. Mest när någon dumming får så hen tiger, tror jag. Och att bli ledsen över kommentarer ibland, det är bara mänskligt honey <3
SvaraRaderaDå är jag mänsklig! <3
RaderaLite otramsigheter: Jag mår bra och trivs nästan alltid med mig själv. Men jag har gått igenom och lever i världens bästa program för tillfrisknande, nämligen 12 stegsprogrammet. Används mest för beroende- och medberoendesjukdomar.
SvaraRaderaJag inser dock att jag behöver be om hjälp med andra saker också. Kan inte det vara nåt? Kram
/Lillemor
Som typ en coach? Hjälp ibland känns bra, men det är också så att skriva är en hjälp. Att toka och tramsa är min oas.
Radera