Om plåster

En del har fattat att jag hade behov av östrogenplåster på grund av en viss ålder.

Besvären yttrade sig i
A. Ingen termostat. Frysa och toksvettas om vartannat.
B. Sömnbesvär.
C. Ett jävla humör.

Nuförtiden när Esset spelar som en jävla idiot kvittrar jag bara att det inte gör något. Och menar det.

Nu kanske du tänker att Esset ju är ett Ess och aldrig spelar som en idiot, i alla fall har du aldrig sett det hända.

Då svarar jag att det beror på att
A. Du är inte tillräckligt bra för att märka när han spelar som en idiot.
B. Han spelar inte som en idiot när du är i närheten, utan endast när han sitter mittemot mig, eftersom jag är så adoreable.
C. Vet inte, antagligen en blandning av A & B.

---

I lördags när vi var ute på stan hade jag ett par ovana skor på mig. Ni vet såklart vad som hände? Redan på pendeltåget förkunnar jag för Esset att vi måste till närmsta apotek för att inhandla skavsårsplåster.

Då tar tjejen mittemot fram en ask ur sin välförsedda handväska och erbjuder mig ett plåster. Så sjukt imponerad av människor som har sån framförhållning (själv kunde jag knappt komma ihåg blöjor som småbarnsmorsa) och samtidigt en fabulös genorositet.

Resten av dagen? Fin som snus. Tappade mitt SL-kort. Jag bara spärrade och köpte ett nytt.

Plåster åt hela mänskligheten tack!