Uppenbarligen har jag tröttnat.
Kanske återkommer jag med en eller annan skorapport till våren? Den riktiga våren alltså. När gruset från gatorna har sopats bort. Eller så återkommer jag när ett ord lätt följs av nästa till någon mening med mer eller mindre mening.
Bloggen blev mitt liv. Den förändrade allt och gav mig vänner som jag aldrig vill vara utan. En ventil där jag satt i Lilla byn och försökte bygga upp allt för att fortsätta leva.
Nu är tydligen livet mitt liv. Vi ses kanske på Facebook så länge?
ja det hoppas jag! och irl i vår! kram
SvaraRaderaFint att ni är så goa vänner, du och bloggen, att ni kan vara tysta med varandra, en stund. Det kan bara riktigt fina vänner göra. Vi ses på FB! Kraaaam
SvaraRaderaMen åååh, du vet att jag tycker det här är trist. Och samtidigt bra, om det är det som är bra för dig. Och vi ses definitivt på FB! Och IRL! På fredag till exempel! Och vem vet, du kanske till och med skaffar instagram ;)
SvaraRaderaFina Spader. Håller med dig. Livet är Livet. Jag kanske återkommer med bloggandet när segelbåten är på plats...
SvaraRaderaAck. Så du dockar ut. Ja, gör det om det känns bra även om jag kommer sakna dig i bloggosfären.
SvaraRaderaHa det så bra!!!!
Ja. Då får det blir FB så länge. Och IRL hoppas jag!
SvaraRaderaDin blogg - du bestämmer. Och det är ju faktiskt positivt att livet är så bra att du vill prioritera det!
SvaraRaderaMen klart som korvspad att jag kommer att sakna dig här, men vi ses på fb och IRL!
Du väljer, jag saknar dina inlägg... Ha de, kram
SvaraRaderaAlltid tråkigt när bloggar försvinner men jag förstår hur du känner. Ses förhoppningsvis någon mer gång på någon träff. Sköt om dig och spela väl :)
SvaraRaderaVi hade ju aldrig träffats annars ju. :-( Men bra att välja livet. <3
SvaraRaderaHej så länge. Ses på andra ställen <3
SvaraRaderaJa, men bara så länge. :)
SvaraRaderajag väntar med spänning
SvaraRaderaMen hallå. Så här kan vi inte ha det!
SvaraRadera