Någonstans djupt därinne

Där finns du.

Blekta minnen. Som inte gör så ont längre. Jag minns dig med glädje.

Tacksamhet. För det liv som var vårt innan du gick och för det liv som du har gett mig efter.

Stolthet. Över barnen så klart men också stolt över att ha gjort allt som du kunde ha förväntat dig av mig. Jag skulle vilja visa dig.

Fastän jag inte tror att du kan se oss så är det en liten, liten del av mig som ändå hoppas.

Var stolt över oss.

Vi som är kvar måste leva.