Samtidigt här i Sundbyberg...

... har jag satt på mig strumpbyxorna ut och in.

Ingen mer än jag har noterat detta faktum. Av förklarliga skäl.

Nu vet även ni om det.

Vad ska ni göra åt det?

K2

Nu tänker ni att den där Spader bara vill controlla igen. Men jag ser på dokumentär om bergsbestigning, faktiskt. På tv.

Det går helt åt helvete.

Vi får nöja oss med Kläppen, säger Esset.

Vad då, säger jag. Som om jag tänker vara utomhus?

Jag ska grädda våfflor. Har man hyrt en fjällstuga är det bäst att det är en våffelstuga.

Om jag inte var kär i Esset skulle jag säga att...

... Kent ligger bra till.

Bubbelgum

Klänning som har råkat hamna i min påse i helgen.

På en galge i garderoben tills tillfälle ges.

Hur man bevisar att man är en riktig morsa

Strimmor på magen?
Köttbullar i en låda att ta med till fjällen?

Check på ovanstående punkter, men det är inte grejen.

Att förklara för sonen att om han inte kliver upp ur sängen NU är han dödens och få avsedd effekt.

DET är beviset.

Eftersom jag inte bara är bridgespelare...

... utan även mamma.

Kläppen i stuga. Nästa helg.

Har lovat att sköta marktjänsten. Därför innebär den här helgen en del matlagning i förväg. Ett bord är bokat på Lammet & Grisen lördag kväll.

Packningslistan är klar. Nästan.

Chips
Godis
Böcker

Dagens doja

Glittrar i vimmel på Mall Of Scandinavia.  40 kollegor på väg in från höger och jag tog fram min skinnjacka.

Jag idag...

... , imorgon och alla andra dagar.

Ibland är jag som en liten, men kantig, sten i folks dojor. Andra gånger far jag fram som en skördetröska och du borde hålla in fötterna.

Men om du är en snäll person som behöver mig så kan jag vara ditt hålfotsinlägg.

Veteranlandslaget

Vi kan väl sammanfatta gubbarnas läge i min bok som under noll. Det vill säga minus. 

Då har ännu inte EM börjat.

Hoppas att det går bättre i juni.

På jobbet

Vi har en del ny personal.

Det är inte så lätt att vara ny på jobbet, men min roll är väl inte att underlätta för alla dessa vilsna själar som kommer i min väg?

Diskmaskiner i köket. Två stycken. Bredvid varandra.

Skylt med röd sida: Plocka ur.
Skylt med grön sida: Plocka i.

Jag satte igång den fulla maskinen och vände på skyltarna. Något som jag inte gör så ofta, men som händer ibland.

Den nya personalen öppnade raskt för att sätta in sin smutsiga disk i den röda.

"Oj, då det är så svårt när det står Plocka ur!"

Ja, för den maskinen bredvid som det står Plocka i kan det ju inte vara. Sa jag.

Du är förlåten. Sa jag. Nästa gång det händer hugger jag av dig armen.

Tänk att en kollega tyckte det var nödvändigt att berätta för den nya personalen att "Den där Spader brukar ljuga!"

Den nya personalen var ändå inte helt övertygad.

Jag tror inte att just den malören händer igen.

Matcirkeln

Igår försökte jag övertyga en medlem av näringslivets toppar om att Ahlgrens bilar är en viktig beståndsdel i en varierad kost.

Det var litet knixigt eftersom personen i fråga hakade upp sig på att det inte skulle vara nyttigt.

Allt i matcirkeln måste väl inte vara så jäkla nyttigt?

Ser det som ett typiskt kosttillskott. Sånt som bygger upp kroppen på cellnivå.

Idag tänker jag på att det var länge sedan ...

... jag bloggade. Ett år senare, är jag ett år äldre. Logiskt. Men inte så mycket klokare. Hur känner ni er? Som ett under av klokskap?

Sedan sist har det spelats kort, köpts skor, jobbats. Inte mycket annat. Har läst bloggar sporadiskt.

Junior fyller femton i sommar och jobbar på ICA. Kan man dra några slutsatser om framtiden för hans del baserat på detta faktum? Är det början på ett imperium? Som Kamprad eller så?

Esset är uttagen att spela i landslaget igen.

Seniorlandslaget. Visade sig att man då sa grattis till mig. Ty jag har gift mig med en gammal gubbe. Visserligen en snygg och smart gammal gubbe, men ändå. Trodde tidigare att gubbar som man gifte sig med måste vara stenrika.

Trodde tydligen fel.

Henrik

Tio år har gått. Du gav mig av ditt allt. Barnen.

Och ett bridgesystem.

Vi glömmer dig aldrig.

Det är inte du, bloggen...

... det är jag. 

Uppenbarligen har jag tröttnat.

Kanske återkommer jag med en eller annan skorapport till våren? Den riktiga våren alltså. När gruset från gatorna har sopats bort. Eller så återkommer jag när ett ord lätt följs av nästa till någon mening med mer eller mindre mening.

Bloggen blev mitt liv. Den förändrade allt och gav mig vänner som jag aldrig vill vara utan. En ventil där jag satt i Lilla byn och försökte bygga upp allt för att fortsätta leva.

Nu är tydligen livet mitt liv. Vi ses kanske på Facebook så länge?