Utstrålning mäts inte med måttband

Hörde nyligen frasen på tv. Skrattade.

Men varför ska allt mätas?


Eller, vem försöker jag lura? Det är en mätare, vägare och jämförare som sitter här bakom tangentbordet. Det är ju vad som får mig att ticka.

I det senaste har jag mest betraktat Internet. Läst, klickat en eller annan gilla på Facebook och lämnat någon enstaka kommentar.

Men jag är här. Fast på något sätt utan utstrålning. Strålar helt enkelt minimalt.

Som en ljussvag stjärna som en gång var en komet.

Blond under

Igår kväll, eller natt då, kom jag på att jag skulle kolla in Perseiderna. Det gjorde nämligen ungefär 25% av min bekantskapskrets på Facebook. Gratis är gott, liksom.

Det regnade men jag tänkte att jag kanske skulle kunna se natthimlen bryta igenom molnen någonstans. Inte ett enda stjärnfall såg jag. Efter en stund, ganska lång - därav rubriken, insåg jag att jag inte såg en endaste liten stjärna heller. Bara himmel upplyst av stadsljus. Först var jag litet besviken. I Lilla byn kunde man minsann se stjärnorna.

Insikter.

1: Under de 23 årens deportering tittades det endast ett fåtal, lätt på ena handen räknade, vinterkvällar på stjärnor och norrsken. Ingen större förlust.
2: Massor med lantisar utan störande stad i bekantskapskretsen. Men har de någon bio?
3: I staden får man vara sin egen stjärna.