Händelsevis

Tänk er att ni har fått en kopia för kännedom av ett mail som ni upplever som knasigt, på gränsen till imbecillt. Ni fäller någon nedsättande kommentar och avslutar med en fråga kring om undertecknad borde skratta eller gråta och vidarebefordrar till ert Ess.

Vid senare fråga vad Esset tycker om mailet svarar han-"Vilket mail?"

-Har du inte fått något mail med förklarat innehåll?

-Nope.

Tjejen som skrev brevet mailet till Esset- som för övrigt aldrig är densamma som är med i filmen - tänker sig flera möjliga scenarion:

A. Mailet har fastnat i cyberspace.
B. Mailet är skickat till den som fick ursprungsmailet.
C. Mailet är skickat till den som skrev ursprungsmailet.
D. Mailet är aldrig skrivet.

Alternativen B och C känns jävligt troliga medan man skulle kunna betala en smärre förmögenhet för att A eller D är sanna. Tyvärr gränsar sannolikheten mot 0.

Vid en snabb kontroll efter ett återvändande till brottsplatsen, det vill säga Nya Jobbet, konstaterar man på en utandning att Esset har en mailadress i hemmet också. Man har skickat mailet hem. Haleluja!

Och så avinstallerar man pokerprogrammet mailprogrammet. Ringer till anonyma mailolister. Och lovar att aldrig, aldrig mer vara elak.

I går var det den första...

... dagen på Nya jobbet som inte gick i raketfart. Kändes underligt lång.Trots att man inte dök in på kontoret förrän efter 10. Kanske var den hägrande bloggträffen som spökade?

Att hostan sätter sina spår i form av trötthet märks på det faktum att Spader inte hade låst toadörren -en unisex- när manlige kollegan också skulle dit- av någon oklar anledning som man inte behagade förhöra sig närmare om eftersom man själv satt ned med byxorna nere. Att Junior stod utanför och väntade på sin mamma kan endast ses som ett ytterligare förvirrande faktum. Stackars kollegan. Måste ha varit en hemsk upplevelse.

Det här med barn

Ibland är det jättetrevligt och mysigt att vara mamma. Som till exempel på mors dag när man får presenter. Eller. Just ja, man fick ju inga presenter. Inte ens en kram.

Ibland är det jättetrevligt och mysigt att vara mamma. Som till exempel på sin födelsedag när man får presenter. Eller. Just ja, man fick ju inga presenter. Då heller. Inte ens ett telefonsamtal.

Ibland är det jättejobbigt och tjorvigt att vara mamma. Som till exempel på mors dag när de tappar bort nycklar. Då kan mamman bli litet sur. Junior igen tänker ni. Äldste sonen säger mamman. Då behövs det jäkligt många jordgubbar. Och litet chokladtårta.