In your face

Tänker ni någonsin så?

Det gör jag. När jag lyckas med något, eller uppmärksammas i något sammanhang.

Då undrar jag vad det beror på, den där känslan av underdog.

Vad beror det på att jag, trots konflikträdsla, ständigt ställer till trubbel och ifrågasätter? Vilka är mekanismerna bakom den, ibland ganska starka, känslan av att livet är en tävling? Är det "klassresan"?

Slutligen undrar jag varför jag blir så ledsen över vad andra ibland vräker ur sig.

"Det blåser hårt på toppen!" "Litet får man tåla när man spelar i eliten!"

1:a på floskeltoppen. Om du frågar mig.